Min födelsedag 2018

Gårdagen började bra med ett besök på Röhnisch Concept Store på Gamla Brogatan i Stockholm. Jag var på jakt efter ett nytt par av mina favoritträningsbyxor (de är så kallat hjärtformade baktill vilket gör att rumpan ser snyggare ut än den är.) Det behövs när man har förvånansvärt lite fett på just den kroppsdelen – inte positivt om ni frågar mig… Tyvärr så säljer de knappt några liknande längre utom ett par med gräsligt mönster. Men jag tycker i och för sig att alla mönster är gräsliga på träningstights, även om de här såg värre ut på mig än på modellen. Det ska vara svart med någon snygg färgaccent som rosa exempelvis för att jag ska känna mig bekväm. Nu har jag ett par snygga i grått också som ni kanske har sett på mina gymselfies, men de är undantaget som bekräftar regeln. Hoppas verkligen att de börjar sälja helsvarta träningstights med hjärtformad rumpa igen, för jag lägger inte 1000 kr på byxor som inte lyckas framhäva det lilla jag har!

Nu var jag inte där för att shoppa egentligen utan för frukostföreläsningen med dietisten Malin Ljung. Det var intressant, men mycket jag redan visste om sedan tidigare. Jag har tänkt på min kost ganska mycket sedan min magsäcksoperation för två år sedan. Sockret har jag inte lyckats slita mig ifrån, men jag äter nästan inga charkprodukter längre och det blir mycket vegetariskt i veckorna. Lakto-ovo för det mesta, men jag äter även mindre av kyckling och rött kött som jag annars älskar. Frukost äter jag sällan, så det måste jag bli bättre på. Allt som är bra för magen tycker jag inte om att äta, så jag får pina i mig nyttiga bakterier och fibrer framöver…

Det här var gott! Men så ringlade jag över honung…

Lite socker i botten så går medicinen ner…

Efter föreläsningen så åkte jag hem med tunnelbanan och pendeln. Morsan plockade upp mig på vägen för att leta efter en tårta att bjuda på ikväll. Det blev hela två stycken 😉

På kvällen så blev det lite förfest på Lakritsfestivalens pressvisning där det även var bokrelease för Tuija Räsänens bok Tio år med Lakritsfestivalen! Vi drack goda hallon- och lakritsdrinkar, shottade Lacks, åt en supergod fisksoppa och minglade runt ett tag. Jag var dödstrött och hade föredragit att sova bort resten av kvällen, men jag åkte hem och åt tårta istället.

Först en bit smörgåstårta med lax och räkor. Perfekt till en laxälskare! Och till dessert så tryckte jag i mig en minibit tårta. En supergod frukttårta från Tavi Brödkällaren i Sollentuna! Jag älskar frukttårtor och blir alltid besviken när alla köper Prinsess vid varenda födelsedag. Nu fick jag välja och då blir det antingen cheesecake eller frukt. Ordnade med 3 + 1 guldljus också. 31 år eller 4 år, inte så stor skillnad faktiskt 😛

Så här kan det se ut i min almanacka

Personlig Almanacka 2017

Att ha en almanacka är riktigt roligt även om jag inte använder den till att ha koll på vad jag ska göra utan har den istället till att se över vad jag har gjort under veckan. Det är lätt att man glömmer småsaker eller hur mycket migrän jag haft. På det här sättet så får jag en överblick på vad jag har ätit, hur mycket jag tränat och vad jag har fått gjort varje vecka. Om jag inte hade så ful skrivstil så hade jag gärna haft en Bullet Journal, men för oss som inte kan hålla oss på en rak linje så är Personlig Almanacka ett ypperligt alternativ. De får gärna höra av sig om de vill samarbeta i framtiden, just sayin’… 😉 Hoppas att de får in fler roliga klistermärken i framtiden dock. Alla utom de runda har jag köpt från Wish för att jag ville ha lite roliga katter och söta figurer utöver de man fick med almanackan.

Nu ska jag ta och bege mig ner på stan för att cykla runt och leta pinnar i HittaUt igen. Det har kommit flera nya nu i September! En kaffe borde jag hinna köpa också…

Vad hade ni valt om ni inte hade någon ork kvar?

This post contains adlinks

160904-06

Jag har mest legat och läst, recensionsexemplaren av Middagsmörker och Krigstid, det är något som får mig att slappna av och jag längtar verkligen efter bokmässan – har inte varit där på flera år nu.

Hej på er, hur mår ni denna sköna lördag? Själv har jag inte helt återhämtat mig från den hemska början på veckan med Lillen och all migrän jag haft. Förutom det så har jag tampats med både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. De verkade som om de förstod min situation från början, att jag har många asperger-relaterade problem, men även att jag får mer migrän om jag är obekväm. Något som jag blir av att vara kring mycket folk. Som låter en massa. På exempelvis en buss. Jag kommer antagligen aldrig att klara av att jobba mer än 25%. Vilket jag själv tycker är fantastiskt bra, men det är jag tydligen ensam om.

Jag är superglad över att jag faktiskt har orkat att jobba 10 timmar i veckan den senaste månaden. Det är första gången jag har jobbat på riktigt och då är jag ändå snart 30. Att man då börjar pusha mig till att gå upp i arbetstid så att jag får mer migrän, inte orkar träna och mår skit alla andra dagar i veckan, det verkar de skita i. Tro mig, jag berättade i minsta detalj hur jag har mått sen jag började arbetsträna. Vad jag fick för respons? De skrev inte ens ner det jag berättade! Jag fick exempelvis höra att om jag inte orkar med jobbet, så borde jag kanske skära ner på andra saker. Andra saker, alltså sånt som jag gör för att i huvud taget orka med min vardag!

Där dog min förhoppning om att jag pratade med människor som förstår sig på mig och min diagnos. För så är det tyvärr. Jag mår inte så bra alla dagar. Det går upp och ner beroende på vad jag utsätter mig själv för. Ju mer jag isolerar mig själv desto mer vill jag umgås med andra människor och tvärtom.

Jag kör fortfarande med liknelsen att jag är som en iPhone medan andra är som de flesta Android-telefoner. Mitt batteri laddas ur betydligt fortare än andras och sen fungerar jag inte förrän jag har laddat om, vilket kan ta väldigt lång tid. Jag klarar knappt av att umgås med min pojkvän när jag har jobbat vissa dagar. Jag blir aggressiv och hatar allt och alla när jag är psykiskt utmattad. Eller så blir det ännu värre och jag får migrän. Då jag ligger helt utslagen ett halvt dygn innan jag orkar upp, gör lite småsaker, lägger mig för att sova på natten och vaknar med samma migrän igen.

Jag har läst att botox tydligen kan hjälpa vissa vid migrän, men ska jag behöva spruta in nervgift i nacken för att klara av att jobba? Om jag hade kunnat ta en spruta för att fungera som alla andra så hade jag gjort det direkt! Men nu är det som det är och det kan hända att jag kommer få klara mig utan någon som helst inkomst i mars nästa år då jag inte längre kan få Aktivitetsersättning. Min livlina under de senaste åren.

Mitt liv känns som ett helvete där jag hamnar mellan stolarna hos myndigheterna hela tiden, ända sen grundskolan så har det varit problem. Men det finns givetvis dom som har det betydligt värre. Jag är ju “bara” sjuk psykiskt och har – förutom mina ryggproblem – ingen fysisk sjukdom som gör att jag inte kan jobba. Man läser ju hela tiden om personer som tvingas jobba fast att de enligt läkarna inte ska göra just det. Hur kan man behandla människor på det sättet?! Ingen väljer ju att vara sjuk. Att leva på en inkomst som är så usel att man tvingas låna pengar för att klara vardagen, är det ett värdigt liv? Hur roligt är det när alla hårt arbetande får oss sjuka att känna oss som en belastning på samhället för att vi inte klarar av att göra detsamma?

För om någon frågade mig när jag har migrän eller mår skit psykiskt: “Jobba eller dö? Du får välja.” Då hade jag dött, för det är inget val för såna som mig.

Top Ten Tuesday: 10 fakta om mig

topten


Veckans Top Ten Tuesday hos The Broke and the Bookish är Ten Facts About Me
och jag glömde förstås att lägga ut inlägget i tisdags igen, men sån är jag 😛

  1. 1. Jag bor fortfarande hemma
    Nu har jag förvisso ett andra hem hos min pojkvän i Uppsala och en egen lägenhet med egen ingång, kök och badrum i samma hus som mina föräldrar (där jag betalar hyra), men i grund och botten så har jag inte flyttat hemifrån.
  2. 2. Jag har totalt fyra katter
    Två Birmor (Lillen & Muppe) hemma i Sollentuna och två adopterade huskatter (Chester & Yoshi) hos min pojkvän i Uppsala. Jag älskar verkligen katter!
  3. 3. Jag älskar att få paket
    Nu pratar jag inte om presenter utan om postpaket. Det är nästan bara därför jag beställer hem saker, för att få gå ut till brevlådan och upptäcka att den är full av paket eller avier. Det är sjukt hur mycket jag tycker om att få post, men det är inte samma sak när man bor i lägenhet. Riktiga (stora!) brevlådor är bäst!
  4. 4. Jag älskar att städa och sortera/rensa
    Det är väldigt bra att jag har så mycket saker, för då får man rensa och städa väldigt ofta. Kanske inte så värst kul kan tyckas, men jag älskar det! Sen är det riktigt roligt att städa hemma hos andra också och få ordning på deras röra. Jag hade nog blivit städerska om det inte vore för det faktum att man då inte får ställa om och flytta på saker hemma hos kunderna – det är så svårt att låta bli!
  5. 5. Jag har riktigt usel hud
    Förutom att jag haft svår akne (som jag tog läkemedel för att bli av med) så förstörde jag mig hud när jag gick upp i vikt i tonåren (vägde 130 kg som mest) och fick permanenta bristningar, alltså ärr, efter att jag gick ner i vikt första gången så har huden varit slapp och ful. Det har blivit lite bättre spänst i huden, men lyckas jag gå ner till min målvikt så kommer jag ha mycket lös hud som jag inte vet hur jag ska få bort. Vill helst slippa operation då jag mår så dåligt av narkosen och det är otroligt smärtsamt att operera bort överflödig hud.
  6. 6. Jag har gjort en gastric sleeve
    Efter att ha kämpat med vikten i mer än halva mitt liv så gjorde jag det bästa jag någonsin gjort, en magsäcksoperation. Jag har gått ner 17 kg sedan dess och mår så bra. Det är roligt att motionera igen då jag faktiskt ser resultat när man inte känner suget efter mat längre.
  7. 7. Jag har varit extremt rädd för både tandläkaren och sprutor
    Men nu har jag kommit över det helt faktiskt. Det var så illa att jag vägrade att gå till tandläkaren när jag var yngre, jag slogs och sprang iväg från mina föräldrar och rymde även från byggnaden när de fick dit mig. Det var en av anledningarna till varför jag fick sätta in tandställning när jag var 27 istället för i tonåren. Nålar har jag aldrig tyckt om, men numera klarar jag av att ta blodprov och andra sprutor. Det var en fobi som var väldigt svår att bli av med.
  8. 8. Jag har diagnostiserats med Aspergers syndrom
    Efter att jag haft problem med skolan i flera år så fick jag göra en massa test när jag var 12 år och fick därefter en asperger-diagnos. Det påverkar mest min förmåga att kommunicera med andra människor och jag har tappat kontakten med flera vänner genom åren som helt enkelt inte förstod vad en sådan diagnos innebär. Det krävs lite extra av de som umgås med mig helt enkelt och är man inte en mentalt stark person med mycket tålamod så kan det bli jobbigt. Jag blir även mycket trött av att vara runt andra människor en längre tid vilket har gjort det svårt för mig att studera och arbeta. Men nu har jag fått extra mycket hjälp av arbetsförmedlingen och ska få arbetsträna nu i Augusti.
  9. 9. Jag rymde från förskolan när jag var liten
    När jag var liten och gick på montessoriförskolan i Tegelhagen så bestämde jag mig en dag för att bara dra hem på egen hand. Jag gick bara därifrån och försökte komma ihåg vilken väg vi åkte hem varje dag. Det gick ganska bra i början, men vägen var längre än jag hade trott och jag hittade inte vägen vi brukade svänga av vid, så fick hjälp av en snäll dam som råkade se mig utanför deras hus. Hon följde med mig tills vi hittade vägen jag letade efter, sen ville jag inte ha mer hjälp, men hon följde med mig hela vägen hem där morsan väntade. Undrar vad personalen på förskolan gjorde när de lät en liten 5-åring rymma…
  10. 10. Jag kan sova hur mycket som helst
    Så länge jag inte blir störd så kan jag sova hur mycket som helst. Även om jag inte är trött så kan jag lägga mig och sova bara för att det är så skönt. Om jag sover mindre än 8 timmar per dygn så blir jag även lättirriterad och går inte att umgås med…