Vad hade ni valt om ni inte hade någon ork kvar?

This post contains adlinks

160904-06

Jag har mest legat och läst, recensionsexemplaren av Middagsmörker och Krigstid, det är något som får mig att slappna av och jag längtar verkligen efter bokmässan – har inte varit där på flera år nu.

Hej på er, hur mår ni denna sköna lördag? Själv har jag inte helt återhämtat mig från den hemska början på veckan med Lillen och all migrän jag haft. Förutom det så har jag tampats med både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. De verkade som om de förstod min situation från början, att jag har många asperger-relaterade problem, men även att jag får mer migrän om jag är obekväm. Något som jag blir av att vara kring mycket folk. Som låter en massa. På exempelvis en buss. Jag kommer antagligen aldrig att klara av att jobba mer än 25%. Vilket jag själv tycker är fantastiskt bra, men det är jag tydligen ensam om.

Jag är superglad över att jag faktiskt har orkat att jobba 10 timmar i veckan den senaste månaden. Det är första gången jag har jobbat på riktigt och då är jag ändå snart 30. Att man då börjar pusha mig till att gå upp i arbetstid så att jag får mer migrän, inte orkar träna och mår skit alla andra dagar i veckan, det verkar de skita i. Tro mig, jag berättade i minsta detalj hur jag har mått sen jag började arbetsträna. Vad jag fick för respons? De skrev inte ens ner det jag berättade! Jag fick exempelvis höra att om jag inte orkar med jobbet, så borde jag kanske skära ner på andra saker. Andra saker, alltså sånt som jag gör för att i huvud taget orka med min vardag!

Där dog min förhoppning om att jag pratade med människor som förstår sig på mig och min diagnos. För så är det tyvärr. Jag mår inte så bra alla dagar. Det går upp och ner beroende på vad jag utsätter mig själv för. Ju mer jag isolerar mig själv desto mer vill jag umgås med andra människor och tvärtom.

Jag kör fortfarande med liknelsen att jag är som en iPhone medan andra är som de flesta Android-telefoner. Mitt batteri laddas ur betydligt fortare än andras och sen fungerar jag inte förrän jag har laddat om, vilket kan ta väldigt lång tid. Jag klarar knappt av att umgås med min pojkvän när jag har jobbat vissa dagar. Jag blir aggressiv och hatar allt och alla när jag är psykiskt utmattad. Eller så blir det ännu värre och jag får migrän. Då jag ligger helt utslagen ett halvt dygn innan jag orkar upp, gör lite småsaker, lägger mig för att sova på natten och vaknar med samma migrän igen.

Jag har läst att botox tydligen kan hjälpa vissa vid migrän, men ska jag behöva spruta in nervgift i nacken för att klara av att jobba? Om jag hade kunnat ta en spruta för att fungera som alla andra så hade jag gjort det direkt! Men nu är det som det är och det kan hända att jag kommer få klara mig utan någon som helst inkomst i mars nästa år då jag inte längre kan få Aktivitetsersättning. Min livlina under de senaste åren.

Mitt liv känns som ett helvete där jag hamnar mellan stolarna hos myndigheterna hela tiden, ända sen grundskolan så har det varit problem. Men det finns givetvis dom som har det betydligt värre. Jag är ju ”bara” sjuk psykiskt och har – förutom mina ryggproblem – ingen fysisk sjukdom som gör att jag inte kan jobba. Man läser ju hela tiden om personer som tvingas jobba fast att de enligt läkarna inte ska göra just det. Hur kan man behandla människor på det sättet?! Ingen väljer ju att vara sjuk. Att leva på en inkomst som är så usel att man tvingas låna pengar för att klara vardagen, är det ett värdigt liv? Hur roligt är det när alla hårt arbetande får oss sjuka att känna oss som en belastning på samhället för att vi inte klarar av att göra detsamma?

För om någon frågade mig när jag har migrän eller mår skit psykiskt: ”Jobba eller dö? Du får välja.” Då hade jag dött, för det är inget val för såna som mig.

Top Ten Tuesday: 10 fakta om mig

topten


Veckans Top Ten Tuesday hos The Broke and the Bookish är Ten Facts About Me
och jag glömde förstås att lägga ut inlägget i tisdags igen, men sån är jag 😛

  1. 1. Jag bor fortfarande hemma
    Nu har jag förvisso ett andra hem hos min pojkvän i Uppsala och en egen lägenhet med egen ingång, kök och badrum i samma hus som mina föräldrar (där jag betalar hyra), men i grund och botten så har jag inte flyttat hemifrån.
  2. 2. Jag har totalt fyra katter
    Två Birmor (Lillen & Muppe) hemma i Sollentuna och två adopterade huskatter (Chester & Yoshi) hos min pojkvän i Uppsala. Jag älskar verkligen katter!
  3. 3. Jag älskar att få paket
    Nu pratar jag inte om presenter utan om postpaket. Det är nästan bara därför jag beställer hem saker, för att få gå ut till brevlådan och upptäcka att den är full av paket eller avier. Det är sjukt hur mycket jag tycker om att få post, men det är inte samma sak när man bor i lägenhet. Riktiga (stora!) brevlådor är bäst!
  4. 4. Jag älskar att städa och sortera/rensa
    Det är väldigt bra att jag har så mycket saker, för då får man rensa och städa väldigt ofta. Kanske inte så värst kul kan tyckas, men jag älskar det! Sen är det riktigt roligt att städa hemma hos andra också och få ordning på deras röra. Jag hade nog blivit städerska om det inte vore för det faktum att man då inte får ställa om och flytta på saker hemma hos kunderna – det är så svårt att låta bli!
  5. 5. Jag har riktigt usel hud
    Förutom att jag haft svår akne (som jag tog läkemedel för att bli av med) så förstörde jag mig hud när jag gick upp i vikt i tonåren (vägde 130 kg som mest) och fick permanenta bristningar, alltså ärr, efter att jag gick ner i vikt första gången så har huden varit slapp och ful. Det har blivit lite bättre spänst i huden, men lyckas jag gå ner till min målvikt så kommer jag ha mycket lös hud som jag inte vet hur jag ska få bort. Vill helst slippa operation då jag mår så dåligt av narkosen och det är otroligt smärtsamt att operera bort överflödig hud.
  6. 6. Jag har gjort en gastric sleeve
    Efter att ha kämpat med vikten i mer än halva mitt liv så gjorde jag det bästa jag någonsin gjort, en magsäcksoperation. Jag har gått ner 17 kg sedan dess och mår så bra. Det är roligt att motionera igen då jag faktiskt ser resultat när man inte känner suget efter mat längre.
  7. 7. Jag har varit extremt rädd för både tandläkaren och sprutor
    Men nu har jag kommit över det helt faktiskt. Det var så illa att jag vägrade att gå till tandläkaren när jag var yngre, jag slogs och sprang iväg från mina föräldrar och rymde även från byggnaden när de fick dit mig. Det var en av anledningarna till varför jag fick sätta in tandställning när jag var 27 istället för i tonåren. Nålar har jag aldrig tyckt om, men numera klarar jag av att ta blodprov och andra sprutor. Det var en fobi som var väldigt svår att bli av med.
  8. 8. Jag har diagnostiserats med Aspergers syndrom
    Efter att jag haft problem med skolan i flera år så fick jag göra en massa test när jag var 12 år och fick därefter en asperger-diagnos. Det påverkar mest min förmåga att kommunicera med andra människor och jag har tappat kontakten med flera vänner genom åren som helt enkelt inte förstod vad en sådan diagnos innebär. Det krävs lite extra av de som umgås med mig helt enkelt och är man inte en mentalt stark person med mycket tålamod så kan det bli jobbigt. Jag blir även mycket trött av att vara runt andra människor en längre tid vilket har gjort det svårt för mig att studera och arbeta. Men nu har jag fått extra mycket hjälp av arbetsförmedlingen och ska få arbetsträna nu i Augusti.
  9. 9. Jag rymde från förskolan när jag var liten
    När jag var liten och gick på montessoriförskolan i Tegelhagen så bestämde jag mig en dag för att bara dra hem på egen hand. Jag gick bara därifrån och försökte komma ihåg vilken väg vi åkte hem varje dag. Det gick ganska bra i början, men vägen var längre än jag hade trott och jag hittade inte vägen vi brukade svänga av vid, så fick hjälp av en snäll dam som råkade se mig utanför deras hus. Hon följde med mig tills vi hittade vägen jag letade efter, sen ville jag inte ha mer hjälp, men hon följde med mig hela vägen hem där morsan väntade. Undrar vad personalen på förskolan gjorde när de lät en liten 5-åring rymma…
  10. 10. Jag kan sova hur mycket som helst
    Så länge jag inte blir störd så kan jag sova hur mycket som helst. Även om jag inte är trött så kan jag lägga mig och sova bara för att det är så skönt. Om jag sover mindre än 8 timmar per dygn så blir jag även lättirriterad och går inte att umgås med…

Lite info om hur det är att äta efter en gastric sleeve

160610-10

Tänkte att det kan vara kul att se hur mycket jag orkar äta nu efter min operation. Jag fick i mig en hel del av förrätten och halva varmrätten där jag bara la till en potatis och lite sås. Sen åt jag upp nästan hela desserten och några munnar kaffe. Efter allt det här var jag proppmätt men inte illamående.

Jag har lärt mig min läxa efter att flera gånger ätit för fort och för mycket samt druckit i samband med maten. Gör jag något av det så känns det som om någon hugger mig i magen med en kniv och jag måste spy för att smärtan ska gå över. Så det gäller att äta rätt och inte dricka något efter maten förrän man har smält den ordentligt. Tidigast 20 minuter efter. Därför ser jag till att dricka innan jag äter och väntar ett tag innan jag äter fast föda.

Det är tråkigt att många ser ner på personer som har gjort en magsäcksoperation och kallar det fusk, men det här har ärligt talat blivit räddningen för mig och min hälsa. När man aktivt har försökt gått ner i vikt i över 16 år, men hela tiden gått upp allt man tappat så mår man rätt så dåligt och det känns hopplöst när kroppen aktivt motarbetar en.

Jag gick exempelvis ner nästan 40 kg (2009-2010) genom hård träning och i princip svält då jag åt så lite jag bara kunde och gick och la mig med kurrande mage i nästan ett år. Enda anledningen till varför jag klarade av det var för att jag ville plåga mig själv, det var en form av självskadebeteende och jag gick även ut och promenerade om nätterna i tunna kläder mitt i vintern. Klart att man går ner i vikt då, men mår man bra? Nej. Så när jag började må bättre igen och åt som man bör, så gick jag upp en hel del av vikten igen. För jag har varit sån att mår jag dåligt så går jag ner i vikt, mår jag bra så går jag upp. Jag har aldrig tröstätit utan tröstmotionerat.

Sen så har jag skrivit om hur jag aldrig kände mig mätt (har läkarutlåtanden som styrker detta) och jag har kunnat dricka och äta hur mycket som helst. Nu slipper jag den där hemska känslan i magen, jag är aldrig hungrig utan lyssnar på kroppen när den behöver näring och äter i stort sett bara bra mat – för jag har inget behov av att trycka i mig godsaker längre – jag älskar fortfarande choklad och bakverk, men jag känner inte längre samma sug efter det.

Jag tyckte för övrigt inte alls om hur det kändes direkt efter operationen och det är frustrerande att inte kunna äta på samma sätt som jag är van vid, men man vänjer sig och att slippa tänka så som jag gjorde innan är det bästa som hänt mig! Jag hoppas att jag kommer att må ännu bättre i framtiden och att det fortsätter att gå bra med mat och träning, men man måste komma ihåg att den här operationen inte passar alla, vissa personer behöver den inte ens utan klarar av att gå ner i vikt eller behålla en hälsosam vikt enbart genom att ändra sin livsstil. Men har man gjort allt utan att få önskat resultat så bör man kontakta en läkare och se över sin hälsa och sina alternativ.

Kommer aldrig att få ett jobb

Varför göra en egen video när Molly här beskriver nästan exakt mina egna problem till punkt och pricka! Jag har aldrig jobbat, bara praktiserat och det har aldrig fungerat så som man hade önskat. Ärligt talat så tror jag inte att det enbart har berott på hur jag är, utan hur de jag arbetat hos har varit. Det är pinsamt hur dåligt folk sköter sina affärer, hur oorganiserade, slapphänta och oprofessionella de är. Vissa mindre ställen har inga riktlinjer som de anställda ska följa inom vissa situationer, så man är minst sagt oförberedd när något går fel.

Så där har vi en punkt till som gör att ingen kommer att vilja anställa mig, jag kan inte låta bli att upplysa chefer och arbetskamrater (ute på praktik) om när de gör fel och hur man kan göra saker för att allt ska bli enklare, mer hygieniskt och mer kostnadseffektivt. Jag kan inte hålla tyst helt enkelt. Att ljuga är också svårt. Frågar någon mig om jag tycker att deras kläder, eller vad det nu är, är snyggt så svarar jag exakt det jag tycker. Livet är för kort för att vara oärlig.

It hurts

151120-02
Har så fruktansvärt ont hela tiden i både huvudet och i kroppen. Sen i söndags efter gymmet så har jag haft konstant värk i min högra axel och det blir inte bättre. Har jag slitit sönder något i axeln eller fått någon inflammation? Alla symptomen på blodpropp stämmer in också, så funderar på att besöka läkare snart för att gardera mig även om det bara är en skada i muskeln.

Om någon undrar över min arbetsintervju så tror jag inte att det gick så bra eftersom de inte har hört av sig 🙁 Bättre lycka nästa gång då, nån gång får jag säkert jobba med det jag älskar.

Imorgon kommer för övrigt föräldrarna till Uppsala och hjälper oss med lite saker i lägenheten som vi inte har koll på, som elementen, tätningslister och att byta en lampa i hallen. Såna som mig ska inte handskas med el…

Resten av helgen tänker jag spela Battlefront, sen blir det mer skola nästa vecka. Orkar inte med sånt just nu. Ska smörja in axeln med Voltaren och ta det lugnt resten av kvällen. Natti!