Djur

Det här är den trevligaste vildkatten jag träffat. Vi kallar honom Sockan trots att han är en kille och jag döpte honom till Socke (för att han är tjock och fin samt randig.) Men Sockan tycker alla att han heter ändå. Så får det vara. Min mormor åkte ofta och matade de hemlösa katterna i Rinkeby och Sockan var en av de senaste kattungarna. En efter en försvann katterna från Rinkeby och till slut var han ensam kvar. Då bestämde dom sig för att fånga in honom och ta hem honom. Det var besvärligt för han var verkligen aggressiv i början. Men efter att han blivit kastrerad och fått vänja sig vid sitt nya hem så började han bli lugn. Med mormor var han alltid gosig men ingen annan gick för sig.

När så mormor hamnade på sjukhus och sedan gick bort så började jag hänga med honom och trots att han alltid fräste och hade sig så började han bli kärvänlig med mig också. Det slutade med att han fick flytta in hos mina föräldrar och dom andra två katterna och Nalle. Nalle älskar han, det är hans hundbrorsa och Sockan följer – så fort han får chansen – med på promenad runt kvarteret utan koppel, han springer efter och vill vara med. Sen klänger han som en apa på dom han gillar. Så gullig och fin kisse. Bästa vildkatten som numera är en vanlig huskatt.

Så jag kan inte annat än rekommendera att man adopterar hemlösa katter, de kan bli en fantastisk ny familjemedlem och gosigare än alla raskatter. Om man tvunget ska ha en raskatt så rekommenderar jag Helig Birma och Ragdoll 😉