Det här året har inte varit bra alls

Det är så tråkigt när det inte händer något i livet som det är värt att skriva om. Det enda utöver det vanliga är att min svärfar, alltså min pojkväns pappa ligger på sjukhus och har varit där i snart en månad. Det är inte min sak att berätta om, men det är inte covid-19 och det verkar gå åt rätt håll, så vi väntar och ser.

På grund av detta så har jag varit rätt osocial och mest lagt upp bilder på Instagram. Hade jag inte haft jobbet och bokcirkeln så hade jag lagt mig under täcket och inte kommit fram förrän vid årsskiftet. Idag har jag ändå kommit igång och jobbat med årets adventskalender som jag valt att satsa på trots att det är stressigt. Hade jag hoppat över att ha en i år så skulle 2020 kännas ännu sämre och jobbigare än det redan har varit.

Nu är det tack och lov novent, en slags bakochfram advent där man räknar ner söndagarna fram till advent och på så vis kan tjuvstarta julen redan under november. För oss som har mycket att göra i december så är det skönt att ha en månad på sig att njuta innan allt stohej sätter igång.

Lite motion har jag fått i år, men pga pandemin så har jag inte motionerat lite mycket som tidigare. Inget gym eller promenader hem från jobbet, mest cykelturer lite då och då samt kortare promenader för att få tid till att lyssna på ljudböcker.

Sjuk(t) sugen på glass

Edsvikens piazza & gelateria

Jag måste verkligen återgå till min forna bloggstil och bara skriva när andan faller på istället för att planera inläggen och bilderna så att det ser bra ut. Idag är kanske ingen bra idé att börja med det då jag är så ynklig och gnällig för tillfället. På vägen hem från Stråtjära, några mil norr om Gävle där Kims mamma har sitt landställe, så började jag få svårt att svälja och idag vaknar jag med halsont och feber. Var det årets första dopp, eller har jag ätit något som hanterats av en smittbärare? Vem vet. Jag ligger oavsett på balkongen under en filt och mår skräp.

Vi, alltså jag och min pojkvän alias älsklingen, skulle åka tillsammans till hans mamma på middag idag. Och sedan fira lite extra att det var exakt sex år sedan vi träffades för första gången. Fredagen den 13:e juli 2012. Otur eller tur? Jag säger det sistnämnda!

Men nu kan jag ju inte följa med då jag inte vill riskera att smitta henne, och vi har ingenting i kylskåpet så den här fredagen ser mörk ut i år även för mig. Tur ändå att jag inte är i Stockholm och behöver vara med om stängda stationer och skenande rulltrappor åtminstone.

Jag läste att Otis, som levererat rulltrapporna, har varit med om samma fel/olycka i Hong Kong förra året. Då blev 17 personer skadade när rulltrappan bytte riktning i hög fart och då befann sig ca 100 personer i trappan. Att ett liknande fel sker igen tycker jag är förkastligt och SL borde ha kontrollerat trapporna tidigare. Nog borde det ha implementerats ytterligare säkerhetsåtgärder/nödbromsar efter olyckan i Hong Kong? Otis verkar oavsett vara en leverantör man ska undvika vid upphandling av rulltrappor och liknande i framtiden. Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me. Eller vad säger ni?

Varför finns det för övrigt inga riktiga, fasta trappor ner till pendeln? Jag gillar inte att behöva springa nedför trånga rulltrappor i rusningstrafik, men enda alternativet är att ta hissen som är ännu långsammare och säkert ännu farligare vid eventuella fel. Det var inte bra förr, men nu har det blivit bra mycket sämre i form av säkerhet och tillgänglighet.

Det är sånt här man ligger och tänker på när man är sjuk och sugen på glass. Galet långt ifrån ämnet, jag vet, men glass är bra för halsen. Mjukglassen Kim bjöd på igår var för övrigt toppen, men bilden är från i onsdags när vi besökte Edsvikens Piazza & Gelateria som hade svingod glass (måste sluta använda det uttrycket när jag inte äter gullegrisar längre…) glass. Skogsbär tycker jag var godast. Jag testade även morsans räksallad som smakade himmelskt. Det är lika dyrt som i stan, men man får verkligen vad man betalar för. Färskt, gott och rejält! Precis vad jag hade behövt nu…

Branden i Vallentuna

VALLENTUNA. Strax före kl 21 larmades räddningstjänsten från 6 stationer till en ladugårdsbrand i Ledinge utanför Vallentuna.När räddningstjänsten anlände var ladugården övertänd och man försökte förhindra vidare spridning till intilliggande fastigheter.En angränsande verkstad var till en början hotad då värmstrålningen antände byggnadens fasad, men räddningstjänsten lyckades rädda verkstaden. Inga personer eller djur har kommit till skada i branden.
Släckningsarbetet beräknas pågå långt in på natten.

 

Stackars min kusin. Hela hans lada har brunnit upp full med värdefulla maskiner som är riktigt viktiga för han och hans arbete borta i Vallentuna på Ledinge gård. Farsan var där inatt och stöttade. Riktigt tråkigt, men verkstaden verkar ha klarat sig och elden spred sig inte längre än så. Tur att ingen kom till fysisk skada. Hoppas att det går att ersätta det som förlorats.

 

Foto: Peter Pugliano