Ofta skrivs det bara när det hänt något dåligt, men nu fick vi positiva nyheter!
Vi var med Yoshi på Ultuna igår för en ultraljudsundersökning av hjärtat då han hade blåsljud på hjärtat vid senaste hälsokollen.
Men det visade sig att det vara falskt larm, han blev förklarad hjärtfrisk! Så blåsljudet var garanterat stressrelaterat. Det har varit mycket bygg och oljud i lägenhetshuset det senaste året så det kan ha påverkat honom. Så nu är vi glada och kan planera in tandrengöringen vi skjutit på då vi inte ville söva innan vi visste säkert att han var frisk! Jag borstar tänderna på kissarna varje dag, men tandsten är svårt att undvika för vissa – vet själv hur det är med mina tänder 😁 Jag fick en del tips från veterinären om tandvård med mera som jag kan dela med mig av i ett senare inlägg.
Bakgrund: Yoshi adopterades från Uppsala katthem för 8 år sedan ihop med sin brorsa Chester (tidigare hette de Pierre och Bronislaw – hela kullen namngavs efter antropologer) och jag rekommenderar alla ett besök dit för att adoptera en ny familjemedlem, bästa beslutet jag tagit ❤️
Som vanligt så blev inte dagen som planerad Det blev inget IKEA och ingen tur ut till landet. Lite surt, men morsan blev sjuk så det var inget att göra åt. Vi får hoppas på att jag kan åka ut till landet imorgon istället 🙂
Vi åkte och födelsedagsfikade med älsklingens föräldrar som det var tänkt ändå. Älsklingens mamma hade ordnat med en riktigt god tårta med lemon curd och hallon som var riktigt god. Trevligt att komma ut och träffa dom. Det blir inte mycket sånt i dessa tider när många släktingar är 70+.
Väl hemma så fick jag mysa med min gullegris Yoshi på balkongen. Sötaste lilla snake eyes kissen som finns!
Gårdagens regnoväder gjorde att jag mest låg hemma och kollade på film. Jag såg bland annat The Hole in the Ground från 2019, en Irländsk skräckfilm som var helt okej. Sen tog jag tag i min lista över spel jag inte hunnit köra och började spela Layers of Fear. Jag älskar verkligen skräck i alla dess former och det är lite extra trevligt med en formen av underhållning när det är dåligt väder ute. Skön P.T. känsla i det spelet också, fortfarande bitter över att det inte blev något Silent Hills. Det var en av mina favoritspelserier.
Men nu ska jag spela klart Layers of Fear och sedan måste jag iväg och skaffa kattsand annars blir Yoshi förbannad – han är extremt kräsen och noga med sin kattlåda – är den inte rensad och kattsanden inte är x antal cm djup så vägrar han att äta och dricka och sitter bara och glor på mig tills det är ordnat. Chester bryr sig inte, han går in och gör det han ska oavsett hur det ser ut.
Uppdaterade balkongen igen med ett golv som passar bättre färgmässigt. Det gamla har jag tagit till Skogsfröjden och använder där istället. Bra när man kan återanvända saker och inte bara köper nytt hela tiden – även om det är kul att handla så är det inte hållbart i längden.
Igår så fyllde Yoshi (på bilden) och Chester 4 år! Att de har blivit så gamla nu… Skönt att jag har mina bebisar nu när min Muppe fick somna in i måndags efter en längre tids sjukdom. Det värsta med att ha husdjur 🙁
På tal om saker som är jobbiga så har jag legat utslagen med migrän igen. Efter att jag kom hem från jobbet så slog den till så att jag slocknade helt och glömde bort att äta middag. Om jag inte äter ordentligt så kan det trigga migränen igen, så jag fick ta lite nu på natten.
Har för övrigt kommit på en lösning till mitt bussproblem när jag ska ut till landstället, en elscooter. Ja, en sån där eldriven dödsfälla som ligger slängd över hela stan. En sån ska jag ha! Eftersom det är en kort bit till stan i Uppsala så kan jag glida ner dit, ta SL-bussen till Rimbo och sedan glida de sista 9 km till Skogsfröjden. Där kan jag ladda den igen och sedan åka samma väg tillbaka utan att behöva bil. Miljövänligt och förhoppningsvis även lätt. Får återkomma när jag har testat det helt enkelt.
Nu ska jag sova vidare för att orka upp till en bokfrukost i Gamla stan innan jag åker vidare mot Uppsala.
Har tråkigt nog haft migränkänningar hela kvällen, så nu ligger jag i badet och vilar upp huvudet efter ännu en lång (semester)dag. Är det bara jag som tycker att det känns mer stressigt att göra saker när man har semester än när man är ledig på helgerna och efter jobbet? Jag har knappt hunnit umgås med mina vänner och inte åkt på någon kortare bilresa med älsklingen heller.
Vi har förvisso fixat en hel del med morsans landställe vilket är roligt. Så vi kan åka dit och få lite lugn och ro i sommar. Förutsatt att morsan inte säljer stället som hon hotar med varje gång hon blir irriterad över att det inte är det sjöställe hon alltid drömt om. Jag tycker att det räcker med att anlägga en liten damm – eller ännu bättre – en pool! Så har man vatten vid huset!
Har ändå lyckats få en nyckel till huset nu, så att vi kan åka dit när vi känner för det. Inte för att jag har fixat det där körkortet än, så älsklingen får fortsätta agera chaufför.
Jag är på tok för stressad för körkort just nu. Att plugga och göra prov alltså. Det har aldrig varit något för mig, all ångest över att misslyckas med något som är relativt enkelt, men jag borde övningsköra åtminstone. Snart har alla jag känner körkort utom jag…
Har haft det mysigt med min lilla Yoshi på balkongen idag och ätit en Chevre- och laxsallad från Güntherska hovkonditoriet i Uppsala. Ville unna mig något gott och det kändes lite som en fredag. Men eftersom det bara var torsdag, så kan jag unna mig något imorgon också, smart tänkt alltså 😉
Träffade även Morris (på bilden) och Lucy innan jag åkte till Uppsala. De älskar att jaga efter fåglar och varandra på lekparken. Sötnosarna.
Ungefär så här har jag legat idag och igår efter att ha gått in i migränväggen igen. Efter att ha sluppit den värsta sortens migrän så pass länge så var det bara en tidsfråga innan den skulle slå till. Utan att berätta för mycket så mådde jag verkligen illa och värmen gjorde allting så mycket värre. Det är fortfarande stekhett och det är tur att vi har en AC, för den sänker värmen med ett par grader, men den låter för mycket för att vara igång längre stunder.
Eftersom jag fortfarande mår som jag gör, så kommer jag nog inte orka skriva något mer förrän på lördag kväll. Så vi hörs då istället!
När jag var i Sollentuna senast så skapade jag det här ”konstverket” av Osse och Bumpers. Jag gillar att rita även om det inte blir bra varje gång. Den här blev ganska bra 🙂
Det var en lång fredag igår för mig. Jag hade bytt dagar och jobbade i slutet av veckan istället för i början och jag förstår nu varför det inte är något för mig. På fredagar så är jag ofta helt slut och den dag då jag vilar upp mig – eller städar, min form av meditation – så jag körde på så gott jag kunde. Det är mycket att hålla reda på just nu.
Efter jobbet så tog det hela två timmar innan jag var hemma i Uppsala. Galet att det ska ta så lång tid. Det mesta består dock i att vänta. Först på pendeln, sedan på bussen till Eriksberg. Sen var jag inne en sväng på Espresso House och köpte med mig lite vaniljsyrup, men det gick fort 🙂
Lördagen har varit rätt seg, men jag har ändå lyckats ordna i köket, ge katterna deras årliga vårbad – något som först inte uppskattades, men nu när de är rena och torra så ser de ganska så nöjda ut – och så har jag dammsugit och lagat middag. Vi såg även filmen In the heart of the sea som var riktigt välgjord, men som den djurvän jag är så tycker jag att människorna fick vad de förtjänade. Slakta oskyldiga valar… Revenge of the Whale hade varit en bättre titel.
Söndagen blir nog också rätt lugn. Sen är det jobb igen på måndag. Eat. Sleep. Work. Repeat.
När jag var hos veterinären igår så köpte jag med mig lite rött vetrap för att det ska se lite festligare ut istället för det mörkgröna vi hade hemma. Yoshi ogillar att ha tassen inlindad, men han biter inte på den de gånger vi tar av tratten. Något som vi gör ofta för att han ska få tvätta sig – det är tortyr om han inte får göra sig ren efter toabesöken – och när vi kan passa honom. Chester är nog lite avundsjuk på all uppmärksamhet Yoshi får, men han är lätt att muta med kattgodis 🙂
Som ni ser så är han pigg och kan inte låta bli att klättra runt trots att han borde hålla sig stilla. Klösträdet som vi tror var boven i dramat har jag tagit ner flera stolpar på och kastat för säkerhetens skull. Har gått igenom hela och inga vassa häftklamrar sticker ut längre. Se över era egna klösträd då och då om ni har något hemma. Olyckor händer så lätt.
Trevligt att göra egen vaniljlatte hemma och servera den i en snygg mugg från favoritfikastället.
Det får bli en lite snabb uppdatering på läget här hemma idag. Yoshi mår bättre även om han gnäller lite när jag tar och byter bandage på tassen. Det ser okej ut och jag hoppas verkligen att vi slipper infektioner, bölder och andra komplikationer nu under läkningsprocessen.
Själv gjorde jag nyss en vaniljlatte för att värma upp mig efter att jag – iförd på tok för tunna kläder – cyklat bort till Ultuna där Universitetdjursjukhuset ligger för att betala för Yoshis behandling nu efter helgen och löning. Agria hade gjort en direktreglering nu på måndagen så att jag slapp betala nästan 7 000 kronor ur egen ficka. Något jag ärligt talat inte hade på kontot innan lönen. Men nu har jag betalat alla skulder och räkningar vilket känns skönt.
Mitt eget ben känns bättre, men jag är fortfarande mentalt trött efter att ha stressat med alla olyckor som hänt på sistone. Vad kommer att hända härnäst? Vem kommer det att hända? Vill man ens veta något sådant? Jag håller tummarna för att alla skador läker och att vi kan återgå till det normala snart. Om två veckor så fyller jag 32 (den 9:e april) och jag orkar knappt önska mig något i present.
En frisk Yoshi, en fortsatt frisk Chester och en pojkvän som slipper problem med sitt ben vore underbart. Någon som kan slå in det till mig?
Det blir en favorit i repris med bilden ovan då jag inte vill visa upp bilden jag tog igår på Yoshis sargade baktass.
Gårdagen blev tyvärr oväntat traumatisk för oss alla här hemma. Under de två timmar jag var ute och promenerade på stan så hade Yoshi råkat skada sig på något sätt. Vi vet fortfarande inte hur exakt, men misstänker att han fastnat i en häftklammer från katträdet som satt lös och stack ut en bit. Direkt när jag kom hem så gick jag till sovrummet och såg där flera små blodfläckar på lakanet. Det var inte från mig, så jag kollade med älsklingen om han hade några sår, men det hade han inte. Så jag gick runt och kollade klorna på först Chester och sen Yoshi. Då såg jag att Yoshi var blodig på höger baktass och gick för att göra rent såret. Det visade sig vara en djup och ganska lång reva i huden som jag direkt förstod att det skulle behöva sys. Jag satte snabbt på en kompress och lindade in benet med kirurgtejp, men då skrek Yoshi till och sprang iväg.
Det blev en himla massa drama efter det…
Chester trodde att jag gjorde illa hans bror och började fräsa och skrika på både mig och Yoshi. Sen flyger han på mitt ben och sätter alla klor och tänder i mig likt en grävling. Väldigt läskigt då han aldrig varit aggressiv. Jag springer gråtande (det gjorde verkligen svinont) in på toaletten med Yoshi och ser över mitt ben som blöder kraftigt. Rengör ordentligt och sätter på ett sterilt plåster. När jag kommer ut så har Chester lugnat ner sig och agerar som om inget har hänt.
Älsklingens pappa kommer och hämtar oss och skjutsar oss till Universitetdjursjukhuset vid SLU där vi spenderar några timmar innan Yoshi får opereras och sys. Kalaset gick på över 6000 kronor, men Yoshi har en bra försäkring så det fixar vi, men jag är så orolig för att vi båda ska råka ut för någon infektion. Mina sår blöder fortfarande och Yoshis bandage måste bytas varje dag vilket jag inte tror att älsklingen klarar av själv med sitt eget brutna ben. Jag tål inte heller att se sårade djur, men för mina pälsbarn så går jag genom eld. Så det fixar jag nog!
Chester ska få lite lugnande nu efter missförståndet och det är väl rätt så bra att man har en vaktkatt ändå, men han får nog lära sig skilja på vilka som är the bad guys och the good guys… Sen så ska jag hämta hem lite feliway för att han inte ska stressa upp sig igen och inte vara sur på Yoshi för att han luktar sjukhus.
Vi får se hur det går för mitt ben, men i värsta fall så får jag ta mig till närakuten om jag mår sämre. Våra katter är innekatter, men det kan vara farligt med smutsiga kattklor oavsett. Just nu så gör det bara riktigt ont och jag har lite svårt att gå då såren sitter i knävecket.
Nu hoppas jag att vi ska få en lugn helg utan mer olyckor och problem. Peppar peppar!