En gul klassiker

Det blev inget jobb för mig idag då jag bland annat hade bokat in ett besök på Neuroclinic inne i stan. Önskar att man bara kunde bli av med migränen för alltid, men min doktor berättade att det inte är mycket man kan göra annat än att försöka medicinera, vilket inte fungerar för alla… Jag hade inte tillräckligt svår migrän (migrän som håller i över 14 dagar.) Min är bara 4 dagar som värst. Per vecka!

Hur kan man leva ett normalt liv med en sådan migrän? När man måste sova flera timmar efter att man tagit sin migränspruta för att man ska få tillfällig dispans från smärtan och yrseln.

Nu så ska jag dock få testa en ny medicin, som samtidigt är ett antidepressivt preparat som har en lång lista över biverkningar så jag hoppas att det är värt det. Min migrän blev bättre efter att jag gick ner i arbetstid så vi får se resultatet efter att jag gått upp i arbetstid igen, men det blir efter Thailandsresan.

Igår så gjorde vi klassikern Saffransrisotto med rökta räkor till middag. Så gott! Receptet hittar ni här: Saffransrisotto.

Allt jag orkade

Det är alltid roligt när man vaknar pigg och riktigt utvilad! Nu händer det inte mig särskilt ofta, men idag kände jag mig pepp på livet och ville ut och göra saker!

Igår på min cykeltur hem från stationen så märkte jag att min lampa slutat fungera, förmodligen sedan jag bytte till dubbdäck. Efter en snabbkoll på nätet efter “hub dynamo installation” så hade jag koll på hur lampan fungerade, tog med mig lite verktyg och drog sedan in cykeln i cykelförrådet (det snöade ju ute!) där började jag att pilla med kabeln mellan lampan och hjulet. Det gick galant och snart så fungerade den som vanligt igen när jag snurrade på framdäcket. Kontakten hade blivit något rostig och kopparledningen likaså, så det var bara att klippa av och fram lite nytt, tvinna och stoppa tillbaka igen. På bilden så har jag inte fixat klart allt, men man ser nog hur jag gjort ändå.

Efter min reparation av cykellampan så tänkte jag cykla iväg till julmarknaden i Håga, men började frysa och fick ont i ryggen så jag gick och la mig istället. Sov flera timmar extra och kom upp först nu, så det var allt jag orkade med den här lördagen…

Känns som om jag redan har gått in i väggen av arbetet trots att jag inte ens kommit upp i 50% och arbetet är stressfritt. Jag orkar inte träna, får migrän varje vecka (innan jag började arbeta så hade jag bara hormonell migrän en gång i månaden) och orkar inte ens göra roliga saker längre, hur ska det här gå… Kul när man trodde att det bara skulle bli jobbigt psykiskt, men när det istället är kroppen som inte klarar av påfrestningen vad gör man då? Jag vill klara av att försörja mig själv och slippa att ha och göra med oförstående personer på FK och AF (eller ännu värre SOC!) men jag måste erkänna att jag helt enkelt inte klarar av vissa saker. Jag letar febrilt efter arbeten där man kan jobba hemifrån, men enligt AF så finns det inga sådana jobb att tillgå på 50%.

Om du har något tips på jobb där man kan jobba hemifrån och max 50% så skriv gärna en kommentar. Jag tänkte först på att starta eget, men det är för mycket ansvar för en person som inte klarar av stress och har en aspergerdiagnos som gör att jag har vissa problem med det sociala.

Pokémon Moon och musik

Nu är jag tillbaka! Tror jag. Jag mår hur som helt mycket bättre nu efter att ha legat med migrän och feber sen i onsdags. Nån jäkel som smittat mig i kollektivtrafiken förmodligen. Stanna hemma om ni känner er krassliga! Eller köp såna där finurliga munskydd som de har i asien – något som SL borde dela ut gratis för övrigt…

Nu sitter jag och går igenom all min musik på datorn. Det började med en julkalendertävling där man skulle skriva ut sin favoritlåt och jag hade svårt att välja mellan Chihiro Onitsukas Innocence (en låt jag lyssnade massvis på som tonåring), Elisa Toffolis Luce (otroligt fin låt på italienska) och Akira Yamaokas Fukuro (älskar hans sjuka sound i Silent Hill!) men då Fukuro inte har någon text att sjunga med i och jag kan hela Innocence utantill så fick det bli mitt val. Men nu sitter jag och alltså fortfarande och småmyser vid datorn och lyssnar på gamla favoriter. Men det är förvånande vad mycket skit jag har också. Tänker inte nämna några namn, men jag har massor med R&B och jag gillar inte ens den typen av musik.

Är sugen på att sätta igång och spela Pokémon Moon, fan edition givetvis med steelbook, men jag har mycket att ta igen nu när jag varit sjuk. Ska fira Walle som fyllt år precis och fixa hemma. Har även lite vintercyklande att ta itu med nu när jag har dubbdäck på cykeln. Är så skönt att komma ut nu när jag varit inne så länge. Återkommer med lite mer uppdateringar senare 😉

Tsum tsum och migrän

Vinn Disney Tsum Tsum
Plockade upp dessa sötnosar på Disney store när jag var där senast. Tsum Tsum-boxen famns inte online så jag är glad att jag fick tag på en! Läs längre ner om ni är sugna på en egen box 😉

Vilken tur att alla luckor är tidsinställda, för jag har inte mått så bra varken igår eller idag. Migränen slog till när jag minst anade det. Satt och spelade (Daylight på PS4 – helt hopplös framerate!) och fick ont i nacken som sedan utvecklades till den där värken som lamslår hela kroppen. Efter en zomig nasal så somnade jag och vaknade utan värken men är förstås helt groggy i flera timmar efteråt. Idag samma visa fast genast när jag vaknade. Känner mig som en zombie när jag måste droga ner mig för att inte ha ont. Det blev ingen aktivitet på Coop som ni nog förstår 🙁 Ska se om det går bra nästkommande helger innan jul istället.

Nu är jag hur som helst på väg till Sollentuna inför jobbet imorgon. Kommer nog att somna på soffan med Oskar för jag är verkligen dödstrött. Vore kul att få ut några inlägg jag jobbat på, så vi får se hur det blir. Hur firar ni andra advent? Lussebulle och julmust/glögg? Ska nog få tag på nåt sånt jag också 😉

En liten spoiler inför lucka 10: ni kommer att ha möjlighet att vinna just den här Tsum Tsum-julboxen!

Försov mig

161118-03

Ingen bra dag för mig. Försov mig och när jag väl vaknade så höll huvudet på att gå i bitar, kunde knappt komma ur sängen och migränsprutan hjälpte inte som igår. Mailade in min sjukanmälan och sov vidare, men även om migränen blev mindre kännbar så försvann den inte. Så det finns inte mycket att berätta om idag. Mådde dåligt, åt lunchen jag skulle tagit med till jobbet, sov, slängde lite sopor och hämtade posten ur brevlådan. That’s it. Hoppas att jag slipper ha ont i huvudet imorgon också 🙁

Vad hade ni valt om ni inte hade någon ork kvar?

This post contains adlinks

160904-06

Jag har mest legat och läst, recensionsexemplaren av Middagsmörker och Krigstid, det är något som får mig att slappna av och jag längtar verkligen efter bokmässan – har inte varit där på flera år nu.

Hej på er, hur mår ni denna sköna lördag? Själv har jag inte helt återhämtat mig från den hemska början på veckan med Lillen och all migrän jag haft. Förutom det så har jag tampats med både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. De verkade som om de förstod min situation från början, att jag har många asperger-relaterade problem, men även att jag får mer migrän om jag är obekväm. Något som jag blir av att vara kring mycket folk. Som låter en massa. På exempelvis en buss. Jag kommer antagligen aldrig att klara av att jobba mer än 25%. Vilket jag själv tycker är fantastiskt bra, men det är jag tydligen ensam om.

Jag är superglad över att jag faktiskt har orkat att jobba 10 timmar i veckan den senaste månaden. Det är första gången jag har jobbat på riktigt och då är jag ändå snart 30. Att man då börjar pusha mig till att gå upp i arbetstid så att jag får mer migrän, inte orkar träna och mår skit alla andra dagar i veckan, det verkar de skita i. Tro mig, jag berättade i minsta detalj hur jag har mått sen jag började arbetsträna. Vad jag fick för respons? De skrev inte ens ner det jag berättade! Jag fick exempelvis höra att om jag inte orkar med jobbet, så borde jag kanske skära ner på andra saker. Andra saker, alltså sånt som jag gör för att i huvud taget orka med min vardag!

Där dog min förhoppning om att jag pratade med människor som förstår sig på mig och min diagnos. För så är det tyvärr. Jag mår inte så bra alla dagar. Det går upp och ner beroende på vad jag utsätter mig själv för. Ju mer jag isolerar mig själv desto mer vill jag umgås med andra människor och tvärtom.

Jag kör fortfarande med liknelsen att jag är som en iPhone medan andra är som de flesta Android-telefoner. Mitt batteri laddas ur betydligt fortare än andras och sen fungerar jag inte förrän jag har laddat om, vilket kan ta väldigt lång tid. Jag klarar knappt av att umgås med min pojkvän när jag har jobbat vissa dagar. Jag blir aggressiv och hatar allt och alla när jag är psykiskt utmattad. Eller så blir det ännu värre och jag får migrän. Då jag ligger helt utslagen ett halvt dygn innan jag orkar upp, gör lite småsaker, lägger mig för att sova på natten och vaknar med samma migrän igen.

Jag har läst att botox tydligen kan hjälpa vissa vid migrän, men ska jag behöva spruta in nervgift i nacken för att klara av att jobba? Om jag hade kunnat ta en spruta för att fungera som alla andra så hade jag gjort det direkt! Men nu är det som det är och det kan hända att jag kommer få klara mig utan någon som helst inkomst i mars nästa år då jag inte längre kan få Aktivitetsersättning. Min livlina under de senaste åren.

Mitt liv känns som ett helvete där jag hamnar mellan stolarna hos myndigheterna hela tiden, ända sen grundskolan så har det varit problem. Men det finns givetvis dom som har det betydligt värre. Jag är ju “bara” sjuk psykiskt och har – förutom mina ryggproblem – ingen fysisk sjukdom som gör att jag inte kan jobba. Man läser ju hela tiden om personer som tvingas jobba fast att de enligt läkarna inte ska göra just det. Hur kan man behandla människor på det sättet?! Ingen väljer ju att vara sjuk. Att leva på en inkomst som är så usel att man tvingas låna pengar för att klara vardagen, är det ett värdigt liv? Hur roligt är det när alla hårt arbetande får oss sjuka att känna oss som en belastning på samhället för att vi inte klarar av att göra detsamma?

För om någon frågade mig när jag har migrän eller mår skit psykiskt: “Jobba eller dö? Du får välja.” Då hade jag dött, för det är inget val för såna som mig.