Vampire Academy


Jag tog och kollade på filmen då jag har de flesta av böckerna men jag är förstås “tvärtom som alltid” och föredrar att se filmen innan jag läser boken då jag annars blir besviken på filmen. Vampire Academy kretsar kring Rose Hathaway, som är en dhampir, hälften människa, hälften vampyr och väktare av Moroi. Moroi är fredliga men dödliga vampyrer som dricker blod och har övernaturliga krafter bundna till ett visst element. Om en Moroi dödar någon när de suger blod så blir de Strigoi, blodtörstiga och odödliga vampyrer.

Det har gått två år sedan Rose och hennes bästa vän Lissa, den sista i den kungliga ätten Dragomir, flydde från vampyrinternatskolan S:t Vladimir. Kanske kan det otillgängliga internatet tyckas tryggt, men knappast när ett gäng strigoi gör allt för att lägga beslag på Lissas mycket speciella krafter. Död eller levande; de tänker inte vila förrän hon är deras. Nu jagas vännerna både av skolan och av den mörka vampyrvärlden.

Det är en riktig B-rulle men jag kan inte hjälpa att tycka om den, den är så mysig och Dimitri är en ordentlig godbit, hehe. Synd att manuset var så stelt, för skådespelarna har ju potential och storyn är det inget fel på. Klassisk ungdomsfilm som är tusen gånger bättre än de usla Twilight-filmerna (som jag avskyr fast jag älskade böckerna.) Underhållande rulle i Buffy The Vampire Slayer-stil helt enkelt.

Outlast: Whistleblower

Whistleblower_promo

Satt igår kväll och spelade igenom DLCn Whistleblower och det var minst sagt beroendeframkallande. Smått frustrerande till och från när jag kände mig helt bortkommen uppe på vinden och i korridorerna, men till slut hittar jag alltid rätt. Jag känner mig rätt konstig när jag sitter och ler sådär fånigt för mig själv när det vankas tortyr eller någon galning smaskar i sig människokött. Jag älskar skräck och så här obehagliga scener, det är mys att gotta ner sig i gore och övernaturligheter. Hela Outlast-paketet är en solklar 5:a för mig trots att det var på tok för kort, men jag skulle inte ha något emot att spela om det igen – dock inte på Insane-mode då jag dör mer än jag vill erkänna under en sittning. Längtar verkligen efter The Evil Within som ska släppas i slutet av Augusti i år.

betygbetygbetygbetygbetyg 5/5 i betyg

Om någon vill tipsa om ännu ett bra skräckspel (jag har spelat alla Resident Evil samt Silent Hill) eller någon mysig film så kommentera gärna!

Rör mig inte

Rör mig inte av Tahereh Mafi

Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig.

Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg. Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu. Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem.

Juliette känns som en tvillingsjäl, hon tänker som mig, hon beter sig som mig och hon har något som gör att hon inte vill att andra ska röra henne. Fast det hon innerst inne vill är att någon ska kunna hålla om henne. Det kan jag relatera till med min aspergers, jag tyckte inte om att folk rörde mig, men sen kom jag till insikt att det inte är en ursäkt att hålla sig undan folk för det. Precis det som jag vet att Juliette kommer lära sig.

Boken är skriven på ett sätt så att man känner att man får veta Juliettes inre tankar och känslor. Den är poetiskt skriven, något som irriterar till och från men samtidigt är det som gör boken så tilltalande. Ett tveeggat svärd som man vill spetsat på om och om igen. Jag gillar att läsa om dystopier, det tilltalar mig att det kan faktiskt bli värre än vad det är nu. Vi har det ganska bra ändå. Det bästa är också de överstrukna meningarna, som är precis så vi människor tänker, vi tänker något dåligt, något dumt som vi sedan stryker över i vårt sinne och ersätter med en bättre tanke. Det betyder inte att vi inte har tänkt det där dåliga och här får vi veta exakt vad det var hos Juliette. Nu är det förstås hennes anteckningar, men där gör vi just så om vi inte har möjlighet att sudda ut det vi skrivit, vi stryker ett streck över det.

Jag älskar intensiteten mellan Juliette och Adam, Juliette och Warner. Jag föredrar faktiskt den andre. Han känns mer äkta och mer passande för Juliette, kanske är det bara jag som gillar bad boys (som innerst inne är rädda små pojkar?) i böcker. Jag hoppas ändå att Warner får mer plats i kommande böcker och att det blir mer av det passionerade. För jag kan behöva lite passion i mitt liv.

Recensionsex från B. Wahlströms.

Ungdomsserier: Mjau

Vanligtvis brukar jag titta snett på nya ungdomsserier, de är ju inte i närheten så bra som de jag växte upp med. Fast jag kollar förstås – även om jag tycker serierna är tråkiga och även om jag inte tycker att huvudpersonerna är attraktiva för fem öre. Jag gillade inte The Vampire Diaries och jag tröttnade på Gossip Girl. Mina favoriter läggs ner eller räknas inte som ungdomsserier. Den enda jag verkligen gillar är väl Glee, vilket är ganska överraskande då jag för det mesta tycker illa om musikaler eller filmer/serier där de helt omotiverat bryter ut i sång.

Började att titta på Teen Wolf men jag vet inte… Den känns inte som något för mig. Jag vill ha en tjej jag kan identifiera mig med i huvudrollen. Det blir så svårt när det handlar om en kille, som förstås får den snygga tjejen ganska omgående och sen blir tvungen att slåss om hennes gunst mot någon annan hetlevrad hane… Nej fyfan. Om det handlade om tjejen i fråga… ja då hade det nog varit annorlunda hehe

Tillbaka till ämnet. Jag har sett fyra avsnitt av The Nine lives of Chloe King och trots att den känns väldigt barnslig för att vara en serie för äldre tonåringar så föll den mig i smaken. Det är skönt med lite omväxling från alla varulvar och vampyrer (även om de är fantastiska i True Blood!!), sen så är jag en kattmänniska innerst inne och Skyler är ju söt! Hon är inte sådär tråkigt snygg som så många tv-tjejer är nu för tiden, utan intressant och udda på ett bra sätt. Fan vad trött jag är på “nördiga/udda/smarta”-tjejer i tv-serier som spelas av nästintill felfria tjejer. Det är så otroligt tråkigt att titta på.

Nej, nu babblar jag på igen. Chloe King var det. Serien är baserad på en bokserie (förstås) av Liz Braswell alias Celia Thompson och seriens huvudperson får reda på att hon har övernaturliga krafter, är del av en uråldrig ras; Mai, som är ättlingar till den egyptiska kattguddinnan Bastet samt att hon är den Utvalda som det är förutbestämt ska ena människor och mai. Sen har hon förstås nio liv. Tycker om hennes urjobbiga bästa tjejkompis och killkompisen som vill vara Chloes “sidekick”. Ursött och nördigt. Ja, vad mer kan man säga… Hoppas att de inte lägger ner den här serien också.

Brand New Day – Kari Kimmel

Bibliotekslån vs recensionsex

I torsdags så var jag på biblioteket för att se om de hade fått in Det viskade barnet av Mårten Sandén och Frost av Maggie Stiefvater, men nej – någon jäkel hade glömt att lämna tillbaka den ena och den andra kommer inte in förrän i maj. Hade varit kul att läsa en lånad bok fö en gångs skull, speciellt så jag har börjat tappa hela “samla på böcker bara för att ha dem stå i bokhyllan” känslan. Nu vill jag bara köpa billiga pocketböcker eller böcker som ser jäkligt snygga ut (påkostade) och jag vet att jag kommer att vilja läsa om en dag. Har inte riktigt råd att skaffa allt jag vill läsa längre, så det är lite deppigt.

Frost har jag för övrigt försökt att få som recensionsex, men ingen respons från förlaget där inte. Nej, de föredrar tydligen att skicka ut dem till personer som inte bett om just den boken. Märks det att jag har hakat upp mig på det här och är lite förnärmad? Ja, så kan det bli ibland när man är lite bokbesatt…

Ifall du som läser det här inlägget har några bra tips på hur man ska gå till väga med just kontakten med förlagen osv (har hittat en del på nätet, men jag vill gärna veta mer) så kommentera gärna.

Jag gillar att utföra diverse uppdrag så jag tar gärna emot alla sorters böcker att recensera. Ungdomsböcker är väl det jag läst mest, men jag är en allätare och gillar att testa nya saker. Nu både bloggar jag om böckerna samt lägger in dem i min databas, så det gör det hela lite enklare. Man kan se att jag är aktiv och brinner för det jag gör.

Den femte systern av Mårten Sandén

För tvåhundra år sedan fanns en man vid namn Karmelius i Nyköping. Frestad av makten tillkallar han mörkrets furste och med hjälp av sina fem döttrar lyckas han öppna porten till helvetet. Tvåhundra år senare sitter den gravida Elisabeth från hembygdsmuséet med sin praktikant Jannike och en nedfryst vätte i en piketbuss. De är på väg till Martinsson som förestår Byrån för särskilda efterforskningar i Stockholm. Byrån förstår genast att vätten – som har anfallit Elisabeth med yxa – har agerat på uppdrag av någon av de fem döttrarna. De tror att de har koll på alla Karmelius ättlingar men har de verkligen det?

Jag älskar böcker med övernaturliga inslag och har en speciell plats i hjärtat för troll, djävlar och andra figurer från svenska folksagor, men just Den Femte Systern var svår att ta till sig. Det är inget fel på historien eller karaktärerna (bortsett från deras namn som jag störde mig enormt på) men jag gillade inte sättet boken var skriven på. Det hattas fram och tillbaka mellan nutid och 18000-tal, men man får inte mycket ut av dessa bitar. Den hade säkert varit mycket bättre om den varit riktad till vuxna först och främst för det fanns många saker som kunde ha utvecklats och beskrivits mer – samtidigt som andra – ointressanta saker fick för stor plats. Historien flyter inte på som den borde. Jannike är en bra huvudkaraktär och jag gillar Magnus men man får inte lära känna dom på djupet och därför känns de lite för overkliga.

Det är en okej bok, men den kunde varit bättre. Får inte glömma bort att säga att den trots alla brister var lätt att läsa – när jag kommit halvvägs in i boken så plöjde jag igenom den ganska fort. Uppföljaren kan jag tänka mig att läsa, men då lånar jag den på biblioteket.

Recensionsex från Rabén & Sjögren.