Sitter och väntar på bussen efter en riktigt mysig kväll inne i stan. Jag var på Wahlström & Widstrands förlag och snackade böcker med andra bokbloggare över en sen Afternoon Tea med scones, smörgåssnittar och muffins. Temat och namnet på den begynnande bokcirkeln var Prosa & Marmelad. Fick med mig en liten goodiebag idag igen. Visar upp den och skriver lite om boken sen 🙂
Torsdag. Det är alltså en hel vecka sedan jag blev sjuk och jag är fortfarande av och på. Rösten är fortfarande borta, har fortfarande lock för öronen, hosta och slem i hals/näsa. Fan för det här. Nu besstämmer jag mig för att jag inte är sjuk. Jag smittar ju inte längre så who cares?!! Den stackare som får en massa snor på sig när jag glömmer att hålla för när jag nyser kanske??
Jag vill ju dra iväg in till stan idag och gå på sen Afternoon Tea på Wahlström & Widstrand. Får se om jag orkar ta mig till ikväll. Sen vill jag umgås mer med Claes också, och det vet han om. Så länge han inte har något emot mitt risiga jag så har inte jag det heller.
Var ute och rände igår också, ska lägga in bilder på resultatet senare idag. Kram så länge.
Jag ser på de recensionex jag får som ett roligt uppdrag/jobb som jag tar seriöst på samtidigt som jag fortfarande läser på samma sätt som jag läser alla andra böcker, ledigt och med ett öppet sinne. Jag är dock inte lika slö med läsningen – plockar upp en bok, läser ett par kapitel och lägger ner den igen, tar sedan inte upp den igen på någon vecka. Utan jag läser klart böckerna på någon dag eller två.
Fick hem boken Repetitionen av Eleanor Catton tillsammans med Alla lyckliga familjer liknar varandra av Claes De Faire från Wahlström & Widstrand. Den förstnämnda ska jag läsa klart till på torsdag då jag ska iväg på lite grejer igen om min röst har hunnit komma tillbaka. Har varit sjuk och är nu frisk bortsett från lite spår av min hosta och väldigt hes röst. Någon som har hört talas om bokcirkeln Prosa & Marmelad? Skriv en kommentar i så fall.
Har hunnit läsa några kapitel av Repetitionen och jag måste säga att den känns konstig. Språket som används av karaktärerna i boken känns ovanligt och utomjordisk – finns det folk som pratar så? Men det är vackert och det blir spännande att se vad jag tycker om den när jag är klar.
Så otroligt sorgligt att läsa att Diana Wynnes Jones har gått bort i lungcancer. Jag hade verkligen ingen aning om detta förrän igår. Hennes böcker om Howl och landet Ingary är några av mina favoriter och jag har flera av hennes andra böcker i min ägo.
På lördagen den 26:e mars så gick den hyllade fantasy författare Diana Wynne Jones bort vid en ålder av 76 efter två års kamp mot lungcancer. Jones skrev mer än 40 böcker under sin tid som författare som sträckte sig över tre decennier, och hon fick ett stort antal utmärkelser för sina böcker, inklusive en Lifetime Achievement Award från World Fantasy organisation under 2007.
Jones böcker är älskade av både unga och vuxna och hon är kanske mest känd för den värld hon först skapade i Howl’s Moving Castle (Det levande slottet), och för hennes populära Chrestomanci-serie som bland annat innefattar Christopher Chant – den unga Chrestomanci karaktären som sägs vara baserad på Neil Gaiman, en nära vän till henne. Gaiman träffade Jones dagen innan hon dog, och har lagt upp underbara minnen (och fotografier) av henne på sin hemsida. Han minns då han blev ett fan av Diana Wynne Jones efter att ha läst Charmed Life vid 18 års ålder. Gaiman kallar henne “… den roligaste, klokaste, hårdaste och skarpaste person han känt, en häxig och underbar kvinna, intensivt praktiskt, fylld med åsikter, som skrev de bästa böckerna om magi…”
Howl’s Moving Castle hette en av hennes prisbelönta böcker som under 2004 blev en animerad film av regissören Hayao Miyazaki och fortsatte med att få en Oscarsnominering för bästa animerade film. Diana Wynne Jones kommande bok, Earwig and the witch (Tvestjärt och häxan) är planerad att komma ut på engelska i februari 2012.
Diana Wynne Jones kommer att i högsta grad saknas men hennes charmiga, överraskande, magiska äventyr kommer att leva vidare i händerna på läsare under många år framöver.
Jag älskar verkligen klockhalsband och kunde inte låta bli när jag gick förbi Flash häromdagen – hade även en rabatt på 20% så det kostade “bara” 159 kr.
Om ni undrar så är jag mycket bättre nu, har fortfarande inte fått tillbaka rösten utan är väldigt hes och lite av hostan har jag kvar men nu är jag så gott som frisk igen. Skönt. Ska ta och piggna till ännu mer inför nästa lördag då jag fyller hela 24 år. 😀
Sanningen om Alice av Rebecca James
Var du glad, innerst inne? Var du glad att du blev av med henne? Din perfekta syster? Gladde du dig i hemlighet åt att hon dog?
Katherines lillasyster Rachel är död. Brutalt mördad. Fylld av sorg och skuld flyttar Katherine till Sydney. Här träffar hon Alice och börjar leva igen. Hon blir lyckligare än på länge. Men snart står det klart att det finns ett skäl till att Alice vill komma nära Katherine, så nära som möjligt. Sanningen om Alice är mer skrämmande än Katherine någonsin kunnat tro.
Att ta sig an den här boken var början på en resa som jag aldrig skulle trott mig våga på. När jag valde att delta i bloggaftonen på Långholmen så fick jag den hemskickad av Alfabeta och den var signerad av författaren vilket gjorde läsupplevelsen en aningen mer personlig.
Själva handlingen i Sanningen om Alice tyckte jag redan från början var deprimerande. Allt från det första kapitlet, som är lite av en epilog till huvudberättelsen, till när man får veta vad som hände med Katherines syster och när hon först möter Alice, allt är genomsyrat av en överhängande mörker som jag störde mig på i början. Men när jag väl börjat komma in i boken – som var riktigt lättläst och skriven på ett sätt som får varje slut på ett kapitel att kännas som en cliffhanger inför nästa, så lyfte mörkret något.
Jag är inte riktigt förtjust i när det hoppar mellan olika tidpunkter i huvudpersonens liv utan tydliga markeringar för när detta sker då det är lätt att bli förvirrad och det är inte riktigt lika spännande när man har en aning om vad som kommer ske i slutet. Men det för ändå historien framåt på ett bra sätt och man blir sugen på att läsa mer och mer, det går inte att lägga ner boken förrän man fått veta allt.
Det finns en sak som jag tyckte var onödigt i skrivandet och det är när James byter från “Jag” och “Vi”-form till “Du”- och “Ni”-form. Som för att distansera karaktärerna eller få oss läsare att känna oss mer delaktiga. Det kändes bara konstigt och jag gillar inte när det bryter av på det viset.
Så trots att jag tycker att boken var väldigt förutsägbar och har sina brister så tycker jag om den. Den hade det där lilla extra som jag gillar med ungdomsböcker och spännande är den verkligen. Intressant skriven och en streckläsarbok som jag rekommenderar till både unga och vuxna.
Deliquate.se är en livsstilsblogg med fokus på inredning, design, mode, skönhet - och kaffe! Jag recenserar skönhetsprodukter, mat och ger inredningstips. Jag skriver även om träning & hälsa, recept och shoppingtips. En hel del vardag men även mycket inspiration och nyheter.
Läs er om mig här »
