Vecka. 29 – Film

veckansfilmer
Det blev inte lika många filmer förra veckan, men några hann vi med 🙂


Moonstruck (1987)
Loretta är en italiensk änka som har otur i kärlek, men som till slut ändå finner kärleken när månen över Manhattan lägger sig i saken. Ett par veckor innan Loretta ska gifta sig med en god vän, möter hon hans yngre bror, och blir huvudstupa förälskad!

“Småmysig film som tyvärr har tappat lite efter alla gånger jag sett den. Det händer inte mycket alls i filmen, men jag gillade Cher ihop med Cage.”


Cinderella (2015)
Den klassiska berättelsen om Ella, vars far gifter om sig efter att modern tragiskt dött. Ella vill stötta sin pappa och välkomnar styvmodern Lady Tremaine och hennes döttrar Anastasia och Drizella in i familjen. Men när Ellas far oväntat dör befinner hon sig plötsligt i en grym och avundsjuk familj, och hon tvingas bli familjens tjänare.
Hennes hopp väcks när hon möter en vänlig främling i skogen, Ella tror att pojken arbetar i slottet men i själva verket är han prins. Slottet skickar ut en balinbjudning till alla unga kvinnor och Ella hoppas på att få träffa pojken där. Men hennes styvmor förbjuder henne att gå och förstör hennes klänning.

“Älsklingen tyckte att den inte var tillräckligt färgstark för att vara en Disney-film. Jag gillade storyn även om jag aldrig varit förtjust i Askungen som karaktär, “drömkvinnan” som aldrig står upp för sig själv och säger ifrån, utan bara är snäll hela tiden. Hade lite svårt för prinsen Kit (Robb Stark) utan ansiktsbehåring också…”


Need for Speed (2014)
Tobey Marshall har fått sitta i fängelse i två år och han hävdar att han inte är skyldig till mordet. Men det finns de som tycker annorlunda, bland annat hans ärkerival Dino, och vem som har rätt kommer att avgöras i tidernas tävling. För att ta sig till tävlingen som betyder allt för Tobey – upprättelse, pengar och berömmelse – måste han först korsa hela USA. Det i sig kan förstås vara en trevlig upplevelse, men han har bara 45 timmar på sig, vilket förstås gör att han måste köra som en vettvilling.

“Snygga bilar, men det här var inget för mig. Gillar Imogen sedan tidigare filmer så hon gjorde inte filmen sämre. Helt okej film, som var halvt om halvt uderhållande men jag är inte så förtjust i bilfilmer i allmänhet. Och spelet var jag aldrig intresserad av heller.”

Johan Falk: Blodsdiamater (2015)
GSI följer upp ett vapenspår som leder rakt in kavkazmaffians högkvarter på västkusten. GSI-medlemmen Niklas Saxlid är den i gruppen som är specialist på undercover-verksamhet och han har nästlat sig in i kavkazernas verksamhet. Men plötsligt händer något och Niklas försvinner! Samtidigt tar Johan Falk direkt konfrontation med den mystiska kvinnan som hotat hans familj. Och Seth Rydells nya tjej Madeleine Wiik visar sig vara en bricka i spelet som lyfter allt till en helt ny nivå.

“De här Johan Falk-filmerna är verkligen beroendeframkallade och jag har sett varenda en. Det är inga mästerverk, men fasen vad bra de är ändå! “

The Tale of Princess Kaguya (2013)
Takahatas version av den populära japanska sagan om barnet som hittas i en bambudunge av en gammal barnlös bambuhuggare. Hon växer fort, som ett bambuskott, och är innan någon vet ordet av en mycket vacker ung kvinna. Bambuhuggaren bestämmer sig för att ta henne till huvudstaden och göra henne till en riktig prinsessa.

“Jag visste om historien sedan tidigare och förstod att den skulle vara sorglig, men fy vad vacker och hemskt slut den fick. Varför de slängde in en extra hjärtskärande relation med Sutemaru tyckte jag enbart var elakt mot oss filmälskare. Varför göra en historia ännu mer tragisk än den var från början med hennes adoptivföräldrar. Jag älskar teckningsstilen dock och bortsett från slutet så är det en underbar film som jag verkligen rekommenderar! “

Vecka. 28 – Film

veckansfilmer
Sådär nu har jag äntligen börjat skriva om alla filmer jag ser i veckorna, antingen själv eller ihop med älsklingen. Det blir många äldre filmer men även några nya. Ett förhoppningsvis välkommet återseende från mina tidigare bloggdagar då jag recenserade massor med film varje vecka.

film-28-01
Get Hard (2015)
Miljonären James King (Will Ferrell) åker fast för bedrägeri och vänder sig till biltvättaren Darnell Lewis (Kevin Hart) för att förbereda sig och få coaching – inför ett liv bakom murarna i San Quentin-fängelset…

“Som alla komedier med Will Ferrell så var den här lagom rolig. Jag uppskattar som ni vet sexskämt och det fanns en hel del sådana i Get Hard. Dock har vi sett allt detta förut i bland annat filmen Big Stan, så det hade varit roligare med en aning mer originalitet.”

film-28-02Focus (2015)
Will Smith spelar Nicky, en rutinerad svindlare som träffar rookien Jess. Han lär henne branschens alla små knep men så fort hon kommer för nära så drar han sig ur. Tre år senare stöter han ihop med Jess i Buenos Aires och hon är nu en fullfjädrad femme fatale som ställer alla hans noga uträknade planer på ända. Insatserna är extremt höga och Nicky tappar nu helt kontrollen.

“Väldigt kvick och underhållande film med ett par oförutsägbara vändningar som var skönt som omväxling. Jag gillar filmer som inte gör att jag tappar min fokus.”

film-28-03Hierro (2009)
Under en resa med färja till ön El Hierro, förlorar Maria sin son Diego. Har han fallit överbord? Har han blivit bortförd? Ingen vet, Diego har bara försvunnit helt enkelt. Sex månader senare, kämpar Maria för att övervinna smärtan av hennes förlust, för att plocka upp skärvorna och fortsätta med sitt liv, när hon får ett oväntat samtal. Man har hittat ett barns kropp. Maria måste återvända till ön El Hierro…

“Jag blev besviken på att den här filmen inte lyckades överraska mig en enda gång, den är som en seg variant på bättre spanska thrillers eller skräckfilmer som involverar barn. Hierro har även en konstig ton som genomsyrar hela filmen. Den passar inte in riktigt utan blir bara konstigt.”

film-28-04

Patrick (2013)
I rum 15 på ett litet sjukhus ligger Patrick i djup koma och kan omöjligt kommunicera med någon. När en vacker sjuksköterska, som precis separerat från sin make, börjar arbeta på sjukhuset, känner hon att Patrick kommunicerar med henne och han verkar använda sina psykiska krafter för att manipulera händelser i hennes liv.

“Jag gillade verkligen den här udda skräckfilmen. Om ni har spelat Outlast så kommer ni att känna igen er i den större delen av handingen som utspelar sig på ett sjukhus där det sker en del oetiska experiment på patienterna. Svårt att inte tycka om Charles Dance i rollen som doktor Roget – som jag saknar lite från Game of Thrones.”

film-28-05

RoboCop (2014)
Året är 2028 och staden Detroit. I en stad som präglas av våld och kriminalitet återvänder en dödligt skadad polisman i skepnad av en mäktig varelse, till hälften människa, till hälften maskin, vars undantryckta minnen hemsöker och jagar honom.

“Nej, det här var inget för mig. Var de tvugna att ta bort det som gav originalet sin edge? Alla blodiga, grafiska scener det vill säga. Vart var de riktiga skurkarna? Det kändes bara mjäkigt och jag kände inte alls med hans familj – så att det lagts så mycket fokus på det var inte någon förbättring. Det blev en barnfilm för vuxna och inget ont om Kinnaman, men någon RoboCop är han inte.

film-28-06

The Running Man (1987)
Året är 2017. Världsekonomin har kollapsat. Såväl mat som olja är bristvaror. USA är en totaliär polisstat uppdelad i militära zoner styrda med järnhand. Egna åsikter tolereras inte. Televisionen är mäktigare än någonsin och populärast är programmet THE RUNNING MAN. En makaber katt-och-råtta-lek där oskyldiga medborgare pekas ut som brottslingar och jagas av specialtränade mördaratleter. Men den här gången möter de en livsfarlig motståndare…

“Jag är ett stort Arnold-fan och de här gamla rullarna håller fortfarande måttet. Den är till och med bättre än hälften av alla nya filmer som kommer på bio. Actionskådisar som Arnold är ett utdöende släkte som moderna skådespelare kommer att ha svårt att nå upp till.”

film-28-07

Jupiter Ascending (2014)
Jupiter Jones föddes under en natthimmel med tecken som förutspådde en stor framtid för henne. Men för den nu vuxna Jupiter är verkligheten en annan. Hon drömmer om stjärnorna, men vaknar upp till ett städjobb och en till synes oändlig följd av otur. Inte förrän Caine, en gentekniskt framställd f.d. militärjägare, anländer till jorden för att leta upp henne börjar Jupiter få en skymt av det öde som hon alltid varit ämnad för.

“Sån stor potential och så dåligt gjort. Det här hade gjort sig bättre som en tv-serie med tanke på hur mycket bakomliggande handling som man går miste om när vi tvingas kolla på otroligt långa, sega actionfrekvenser som inte ens var särskilt spännande. De mer intressanta karaktärerna får inte tillräckligt med screen time heller. De borde ha gjort filmen mer som Dune och haft mer drama istället.”

film-28-08

Cirkeln (2014)
En natt när månen färgas blodröd, befinner sig sex unga tonårsflickor i en övergiven folkpark, dragna dit av en mystisk kraft. Där avslöjas en gammal profetia. De är “De utvalda”, en grupp häxor – utsedda att rädda världen. Plötsligt är tiden i gymnasiet på liv och död – bokstavligt talat.

“Jag gillade verkligen filmen, men jämfört med boken så blev jag besviken. Inte på handlingen eller skådespeleriet (även om jag tycker att de tog ett uselt beslut när de skrev ur två viktiga karaktärer ur filmen) utan på personen som ljudsatte filmen. Musiken passar till viss del in, men tajmingen är helt off och vissa scener (som den på postern) blev skrattretande löjliga när musiken kom igång. Bra sätt att förstöra stämningen på! Som om någon ville både göra en Harry Potter-film och en skräckfilm på samma gång musikaliskt, det lät för jävligt.”

It follows

itfollows

Om man tvunget ska jämföra filmer inom samma genre så har inte It follows mycket att komma med jämfört med The Babadook eller Banshee Chapter som jag såg nyligen. Själva handlingen är lite för lik The Ring, fast med en STD (könssjukdom) istället för ett VHS-band. Det jag stör mig mest på är att – till skillnad mot The Ring – så finns det ingen bakomliggande story till förföljaren. Inte en enda gång så söker ungdomarna efter information om förföljaren online, vilket känns ganska onaturligt för ungdomar i den här åldern.

Musiken i filmen är på tok för maffig för att gå hem hos mig och det känns som om regissören vill skapa en obehagskänsla som han inte riktigt lyckas med. Filmen blir lite som ett coming of age-drama med skräckelement. Det finns inte så värst mycket att klaga på när det kommer till skådespelarna, varav några jag redan kände till sedan tidigare. De gör ett bra jobb trots ett fattigt manus.

Tyvärr så kan man lätt förutse varenda tillfälle då varelsen ska dyka upp, så för en van skräckfilmsfantast så är det här ganska billigt gjort. Filmen förlitar sig mycket på att man som tittare blir rädd för minsta lilla och musiken känns malplacerad vid dessa tillfällen. Det är skräckfilmer som inte avslöjar vad som ska vara skrämmande med hög musik som är de riktiga godbitarna.

För mig personligen så är det här mest en småmysig skräckis (likt ett Tales from the Crypt-avsnitt) som funkar om man är extremt lättskrämd. Jag hoppade inte till en enda gång och den där obehagskänslan som folk verkar få av filmen, den infinner sig inte alls. Jag hejar nästan på förföljaren eftersom jag gärna hade sett fler hemska dödsfall.

Det finns så mycket bättre skräckfilmer man kan se som har betydligt mer handling och som berör mer än It follows.

it-follows-poster-art

Snyggaste postern!

[P_REVIEW post_id=17661 visual=’full’]

Jönssonligan – Den perfekta stöten

original

Charles-Ingvar Jönsson har en plan. Men hjälp av den charmerande bedragaren Vanheden, rutinerade sprängexperten Harry och fingerfärdiga låsspecialisten Rocky samlar han den ultimata ligan för att göra den perfekta stöten.

Charles Ingvar Jönsson (Simon J. Berger); Ensamvarg, biltjuv, geni, mannen med planen. Efter att hans farbror, och enda vän, mördas bestämmer han sig för att göra århundradets stöt mot den som ligger bakom mordet, den iskalla affärskvinnan Wallentin som äger den korrupta banken Wallentin Exchange.

Ragnar Vanheden (Alexander Karim); Hustler, livsnjutare, lurendrejare. Kan snacka omkull vem som helst, när som helst, hur som helst. Älskar att bränna pengar och tvekade inte en sekund på att vara med på sitt livs stöt.

Harry Berglund (Torkel Petersson); Sprängexpert, hemlös, familjefar. Var tidigare arbetsledare i Kirunagruvan, är idag på glid. Hans fru Doris har lämnat honom med deras enda dotter, stöten är hans sista chans att komma på fötter igen.

Denise “Rocky” Östlund (Susanne Thorson); Låsspecialist, utbrytare, Charles ex. Är på rymmen från fängelset och tål inte Charles, men måste göra stöten för att kunna starta ett nytt liv.

Jönssonligan (baserad på danska Olsen-Banden), är en kriminell liga som gjorde entré för första gången 1981 i filmen Varning för Jönssonligan.

Men nu har alltså Jönssonligan uppdaterats för 2010-talet. Charles-Ingvar Jönsson, är Stockholms främsta biltjuv tillsammans med sin farbror Ralf som bär den ikoniska baskern. Efter att Ralf ser en möjlighet och övertalar Charles att improvisera vid en bilstöld snubblar de in i något mycket större än de brukar röra sig i. Bilen de stulit tillhör nämligen affärskvinnan Anna-Lena Wallentin (Andrea Edwards). I bilen finns en dator innehållande dokument som kan omkullkasta hela hennes karriär om de kommer ut offentligt. Wallentin, som har den högt uppsatte polisen Krantz (Jens Hultén) på sin payroll, skyr därför inga medel för att återfå datorn. Det hela utmynnar i att Ralf mördas och Charles-Ingvar,  som fortfarande har datorn i sin ägo, efterlyses för mordet på sin farbror.

Same same, but different kan man kanske säga här, för de har tack och lov behållit en hel del av det som gjorde ligan så ikonisk. Här har man skapat en mer seriöst och mörkare film som känns mer som de klassiska gamla heist-filmerna från 80- och 90-talet. Med riktiga stötar än de minutiöst planerade kupperna som det ofta blev knas med i de äldre filmerna. Kan börja med att kritisera det störta felet i filmen; dess längd! Den var på tok för kort! Jag hade gärna sett mer och det tror jag inte att jag är ensam om att vilja göra.

Det finns mycket lite att klaga på när det kommer till skådespelarna. Deras hudfärg eller kön känns irrelevant, för själva essensen av Jönssonligan är helt klart intakt. De gör ett lysande jobb och gör sin egen tolkning av karaktärerna. Charles är ett klassiskt kontrollfreak och om han inte hade varit så karismatisk och hade lätt för att föra sig i sociala sammanhang så hade jag helt klart gett honom en Aspergerdiagnos. Det är mycket logiskt tänkande och planering som råder, det ihop med avsaknaden av vänner och hans svårighet att lita på sin känsla istället för statistiken gör det mer uppenbart. Vanheden är fortfarande lika inställsam och slingrar sig ur situationer på ett proffsigt och högklassigt sätt. Varken han eller Harry kallar tyvärr aldrig Charles för Sickan, vilket jag saknade, men Harry får tack och lov säga sin klassiska replik ” Vilken jävla smäll!” en gång, men jag antar att det är den nya “Spräng mig i arslet” som kommer att gälla framöver.

Rocky är tack och lov inte i närheten av den gamla Rocky, som här är betydligt mer intressant och jag har svårt att hitta något fel på henne alls. Det är skönt när kvinnliga karaktärer faktiskt tillför något annat än tuttar och “kvinnlig fägring”. Här är det snarare hon som är Alfan i gruppen, hon har tagit över som den som knäcker låsen på kassaskåpen så bortsett från hennes (enligt mig) hemska frisyr och piercings så är hon perfekt!

Dessvärre så faller filmen lite på sina bleka “bad guys”. Trots att de målar upp Wallentin som en iskall person som går över lik för att få det hon vill så känns det mer som snack än verkstad. Hon är inte en trovärdig skurk helt enkelt och är till och med sämre än Wall-enberg som inte heller ingav den där känslan av ondskefull skurk. Jag älskade verkligen Jens Hultén i Johan Falk, men här känns det som om han inte får leva ut riktigt. Rollen är ganska tråkig och precis som Biffen i de tidigare filmerna så gör han ingen minnesvärd prestation.

Som många kanske redan har påpekat så påminner filmen mycket om Oceans Eleven och andra heistfilmer, men jag tycker det är just det som gör den här så bra. Det är svenskt, men ändå tillräckligt internationellt för att fungera utomlands. Släng på en engelsk text så kommer nog fler få upp ögonen för vår svenska liga!

Jag ser fram emot fler kupper (eller stötar som det nu heter) med den nya Jönssonligan framöver.

Tack till Jocke, för text om filmen & inspiration till recensionen.

[P_REVIEW post_id=17010 visual=’full’]