Två bilder jag tog på Spånga kyrkogård när jag hängde med Kixan dit härom dagen (hon planterade lite på min plastmorfars grav.)
I en av de höga tallarna på kyrkogården så satt det en busig liten ekorre och skalade en kotte. Hur fick jag reda på detta? Jo, den jäkeln kastade ner bitar av kotten i huvudet på mig! Tur för honom att jag inte gav mig upp i tallen…
Tidigare i veckan så gick Socke som vanligt ut med de andra katterna på tomten, men den här gången så ville han tydligen stanna ute längre när vi kom och plockade in Lillen och Muppe. Så han hoppade in till grannarna genom häcken. Vi ropade och lockade på honom men han satt nöjd och glad på andra sidan och jagade råttor eller vad nu grannarna har på sin lummiga tomt. Jag ställde upp dörren till honom, men det blev för kallt så istället fick vi ställa upp dörren till tvättstugan och låsa innerdörrarna. Men kom han hem då? Icke då. Så jag gick några timmar senare ut och såg honom på grannes trapp! Hur dum får man vara?! Han trodde väl inte att han bodde där den jäkeln… Så fort han såg mig så rusade han iväg och jag gick lugnt efter. Men han var svårfångad och såg livrädd ut så jag gick tomhänt hem igen. Någon timme senare så kollade jag ut och då satt han utanför vår grind, men stack iväg igen när han såg mig. Tappade lusten att jaga katt och gick och lade mig. Nästa dag så kommer Kixan och berättar att han var hemma igen. Hon hade gått ner till tvättstugan och då kommer han in genom den öppna dörren och skriker efter mat.
Efter att jag tog bilden så började han spinna, stångas och hålla fast i mig med klorna som vanligt, men jag är svårflörtad, han är smart nog att känna igen mig utomhus och borde ha kommit fram till mig istället för att springa iväg! Fast det är svårt att motstå den charmiga vildkatten. Min lilla huggorm :love:
Jag mår så jävla dåligt nu. Kommer inte att kunna sova bra efter det här.
Låg och kollade på Lost och såg i ögonvrån att något svart nästan rullande, eller flöt förbi på golvet bredvid sängen. Kollade dit och såg en enorm (5-6 cm) stor spindel! Inte en till! Jag skrek som en galning och flög ur sängen och sprang efter en stor och tung bok. Jag bokstavligen skakade när jag gick tillbaka och såg monstret på golvet precis intill min sänglåda. Flyttade lite på sängen och då skakade monstret till. Kunde inte andas. Började gråta. Jag avskyr spindlar. Ger de sig in på mitt revir så får de skylla sig själva, är för feg för att ta fångar. Slängde ner boken så fort jag kunde och vågade knappt lyfta på den för att se om jag lyckades tillintetgöra den hemska besten. Men det hade jag som tur var.
Stängde sedan in Lillen ihop med mig så att han får agera livvaktifall en tredje spindel försöker sig på att infiltrera min bas när jag sover. Om jag nu kan sova…
Tror ni på de som säger att det blir regn när man har ihjäl en spindel?
Deliquate.se är en livsstilsblogg med fokus på inredning, design, mode, skönhet - och kaffe! Jag recenserar skönhetsprodukter, mat och ger inredningstips. Jag skriver även om träning & hälsa, recept och shoppingtips. En hel del vardag men även mycket inspiration och nyheter.
Läs er om mig här »
