Ägarombud

image

Snart är det dags att lägga sig, för imorgon ska jag trotsa vädergudarna och bege mig till min favoritbutik i Sollentuna, COOP Forum i Häggvik, där jag har en liten intervju inbokad.

Som alltid när en intervju eller muntlig presentation nalkas så tappar jag allt mitt självförtroende direkt innan. Varför blir det så? Jag vet att jag är mer än kvalificerad för uppdraget och det vore underbart att både få förtroende och få ta ansvar över något jag brinner för. Längtar efter att få lite mening i livet, det är inte fullt så kul att vara ledig och arbetssökande som man kan tro.

Håller tummarna för att det ska gå bra ändå.

 

Reflekterar över livet och får lite gjort


Hade planerat in ett möte med en arbetsförmedlare idag och min kontakt på Försäkringskassan men vad tror ni händer när jag vaknar idag? Jo, jag får värsta migränattacken på länge! Trots två migränsprutor så har den inte gått över än, bara minskat så pass att jag orkade följa med morsan till centrum och hämta ut nya migränsprutor på recept.

Om ni inte redan vet det så är migränsprutor som nässpray i engångsformat, man sprayar den upp i näsan och så rinner det långsamt ner i halsen. Smakar förfärligt men oftast försvinner migränen på en halvtimme.

Köpte tre nya trosor på Lindex med presentkort jag hade innestående på kontot och en hemlig sak på The Body Shop – även där med ett presentkort. Spenderade nästan ingenting, bra då jag inte har så mycket – sparar inför julen.

Köpte ett L-kuvert att skicka en tjock bok i till Sara då jag hade dubbletter av den och hon var den första jag kom att tänka på som älskar böcker lika mycket som jag själv.

Middagen fick bli trerätters från Pong som jag delade med Walle, som varit lite krasslig på sistone men det är förståeligt när man inte har jobb eller någon riktig sysselsättning att man blir sjuk eller nere.

Jag tycker själv att det är lite hopplöst när jag inte gör några framsteg i livet men jag har skolan nu, får kanske jobbträning så småningom och mot min milda depression (som jag inte nämnt här då den känns ganska irrelevant) så tar jag anti-depp, så jag får färre ångestattacker (då jag blir extremt ledsen och får svårt att andas) och ligger aldrig däckad och känner att allt är jobbigt längre. Ingen urinvägsinfektion och allt såg toppen ut på min röntgen av njurarna. Jag tränar, pluggar och hinner med lite kul event då och då också så bortsett från enstaka migränanfall och ångestattacker så mår jag bättre än någonsin.

Håller på och jobbar bort de dåliga egenskaper jag har som jag kan påverka själv så att jag mår ännu bättre i framtiden, plugga till slutbetyget och få ordning på mitt liv. Både för mig själv och min älskade Staffan. Han är min trygghet och stöttepelare och jag gör allt för att vara hans. Vad sägs om det, låter väl som en hälsosam plan 🙂