SF

Jag var igår och såg Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann på bio ihop med Walle då jag hade två företagsbiljetter som gick ut nu i dagarna och det fanns inte mycket att välja på då Walle redan sett många av filmerna som fanns och jag helst vill se film hemma på tv i blu-raykvalitet. Men då jag läst boken och fullkomligt älskade den så såg jag fram emot filmen.

Robert Gustafsson är också en favorit, framförallt hans Greger Hawkwind (homosexuell brandchef med machoimage som kombinerar uniform med kilt, rosa magväska och högklackat) och parodierna på Bertil Svensson (i vilka han väldigt ofta skadar sig allvarligt men fortsätter till synes oberörd med sitt inslag.)

Som vanligt när det görs film av bra böcker så försvinner en hel del. Bland annat Allans vandring i Himalaya och Maos fru, men jag tycker att filmen levererade bra med underhållande scener och det är svårt att tycka illa om Allan, den jäkla turgubben. 😀

Efter ett långt och händelserikt liv hamnar Allan Karlsson på ett ålderdomshem i tron att det blir hans slutstation. Problemet är bara att hans hälsa fortfarande är utmärkt och dagarna blir därför alldeles för trista. När firandet av Allans hundrade födelsedag närmar sig, vilket Allan själv inte är det minsta intresserad av, tar han chansen och flyr sin tråkiga vardag.

En rad händelser drar istället in Allan på en galen och oväntad resa kantad av ett gäng kriminella, mördare, en väska full av pengar, en elefant och en inkompetent polis. För vem som helst hade detta varit ett livsäventyr, men med Allans bakgrund är det ungefär som vanligt. Inte bara har han bevittnat några av historiens viktigaste händelser, han har även spelat en nyckelroll i dem. Vi får följa Allans tidigare eskapader och dess otroliga påverkan på historien, hur han bland annat hjälpte till att uppfinna atombomben samt blev god vän med allt från amerikanska presidenter till ryska tyranner.