Väntan på operation med brutet ben

Akademiska sjukhuset, Uppsala

För att göra en lång historia kort så har den här veckan varit väldigt jobbig.

Inte bara för den som faktiskt var med om den här hemska olyckan, min pojkvän, utan även för mig. Han bröt både skenbenet och vadbenet på söndagen, så vi fick åka in med ambulans till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Väl där så fick han vänta ända till på onsdagen med att opereras. Det var många dagar av både fysisk och psykiskt tortyr för oss båda. Det är inte roligt att se den man älskar ha så ont, men jag försökte bita ihop och vara lugn utåt för hans skull.

Att bryta benet kanske inte är hela världen i det stora hela. Men alla operationer innebär risker och jag överreagerade förstås på onsdagen. Jag trodde att han var död när han inte hörde av sig efter ett par timmar. Trots att jag vet att de skulle ringt om det var något allvarligt. Förnuftet flög ut genom fönstret den dagen. Jag har förstås varit på sjukhuset nu efteråt också, men ni anar inte hur illa jag tycker om sjukhus. Jag hade svårt att andas och kände mig yr av luften där inne, det är verkligen kvavt och instängt på Ortopeden. Avdelningen är verkligen sliten med en massa små hål i väggarna så jag förstår varför de behövde bygga om och bygga nytt.

Personalen är det säkert ingen fel på, många är trevliga. Fast allt känns så otroligt oorganiserat och oförutsägbart att man som patient blir stressad och rädd. Ingen säger “Nu ska vi göra så här…” “Anledningen till varför vi gör detta är…” vilket jag har hört läkare och sköterskor säga till mig på sjukhusen i Stockholm. Underbemanningen är så tydlig i Uppsala! För trots att allt antecknas och dokumenteras så känns inget särskilt rutinerat. Inte på ett bra sätt åtminstone. Den mest pedagogiska personen jag träffade där var själva kirurgen. Där snackar vi ordning och reda, bra förklarat och lätt att förstå. Desto högre lön, desto bättre bemötande? Kuratorn verkade också väldigt trevlig och instämde i mycket av det som jag skriver om nu.

Vore kul att höra om fler har upplevt vården på liknande sätt i Uppsala?

Tack och lov så har jag mina katter här med mig som underlättar en hel del när allt känns mörkt och trist. Jag har ätit för dåligt under de här dagarna på grund av oron, men det är bättre nu. Jag gillar verkligen inte att älsklingen är på sjukhuset då jag hatar den miljön. Det luktade sjukdom och död. Stramt, kliniskt rent och opersonligt, precis raka motsatsen till vad jag sett på exempelvis Formex. Kanske något inför nästkommande år: “Formex stylar Akademiska sjukhuset i Uppsala för att främja psykiskt och fysiskt välmående med det bästa av nordisk design bestående av färger och former som skapar en trevlig arbetsmiljö där både patienter och personal trivs.” Välgörenhet och hållbarhet är verkligen inne nu, så varför inte främja det som är viktigast för människans hållbarhet, vården?

YoshiVykort "Var inte ledsen, det ordnar sig" med taxar

Fick hem ett fint vykort av älsklingens mamma som var väldigt sött och det stämmer ganska bra, det ordnar sig!

Life is better with cats

Håll med mig eller ej, ni har säkert någon annan husdjursfavorit som ni inte klarar er utan. För mig är det katter som kommer först, men jag gillar alla pälsdjur med max fyra ben. Osse och Bumpe här är bara för söta.

Yoshi här är vår lilla butler i sin gråvita kostym och propra anseende.

Han är dock ganska anonym av sig och vill inte bli fotograferad. Chester och de andra katterna i min familj är inte med denna gång, men alla är underbara!

 

 

Avslappnad och redo

Min älskling Yoshi

Nu känns det äntligen som om jag har möjlighet att unna mig lite tid med bloggen. Jag har varit så fruktansvärt trött de senaste veckorna och även om jag har gjort mycket roliga saker, så stupar jag i säng på kvällen utan ork att ens lägga upp en bild på Instagram. Men efter att ha legat och myst med min bebis Yoshi – han ger mig en massa energi – efter jobbet, samt ett långt bad med lavendel badolja som jag inhandlade på LUSH på vägen hem, så känner jag mig avslappnad, tillfreds och redo att berätta om allt jag gjort i veckorna. Det har varit bokreleaser, bokfrukostar, Power girls award, event med Dermarome, Melodifestivalen finalen, Bio, IKEA-shopping x2, en ny TV och mycket mer.

Men det får vi ta i ett annat inlägg 😉 Nu ska jag fortsätta att njuta av mitt bad och en hemmagjord islatte.

Människans gosigaste vän: katten

Det har verkligen varit några jobbiga dagar för mig nu i slutet av veckan. Migränen tar verkligen kraften ur mig och jag orkade inte ens se till att vi kom iväg och firade Fredagen den 13:e som är lite speciell för oss då vi träffades på just en sådan fredag för 5 år sedan. En turdag helt enkelt! Lördagen tänker jag spendera i sängen med en av mina älsklingar, nämligen Yoshi! Ska se om jag hinner spela fram just Yoshi i Mario+Rabbids Kingdom Battle idag, så blir det lite extra kul att spela med min kisse 🙂

Uppdatering nu på eftermiddagen: Jag har mest legat och korrigerat småfel på bloggen till nu. Sorterat in mina affiliates i kategorier så att det är lättare att hitta rätt och sett över så att inga länkar är trasiga plus mailat några företag ang. samarbeten som jag missat i och med bytet till ny mailadress. Nu blir det en kaffe och spel!

Nattbadaren

Kom precis upp ur mitt nattbad där jag råkade ta miste på min balsamflaska och ansiktsrengöringen – de har samma blåa nyans på flaskan – så det blev en extra tvätt mellan schampo och balsam där ?

Jag vet att man inte ska äta så här sent, men jag hade bara tagit en tugga av min middag och sedan lagt den i kylskåpet tills nu, så jag äter den nu medan jag ser på ett avsnitt av Arkiv X. Det är för övrigt en burgare från American Steakhouse Burgers. Fungerar fint att värma upp några timmar efter tillagningen och smakar riktigt bra ändå ?

Bortsett från vår lilla biltur för att handla maten så tog vi det lugnt idag. Jag sprang ner på torget och handlade lite mjölk och dricka när jag vaknade. Efter det så var det dags för veckans ordentliga katt-maintenance med kloklippning och pälsvård. De har börjat sensommarfälla redan nu så man måste borsta ganska rejält så att man inte får handen full med hår varje gång man klappar de små. Huskatterna med kort päls som vi har haft fäller betydligt mer hår än våra Heliga Birmor och Ragdoll som är långhåriga. Vet inte riktigt varför det blivit så, men jag borstar dom lika mycket…

Chester och Yoshi blev för övrigt extra glada över att jag köpte hem två burkar med tonfiskfilé när jag handlade tidigare. De fick inget igår på deras “Tonfisk-fredag” som vi infört som en extra godsak för dom när vi själva lyxar till det lite. De där burkarna med tonfisk för katter är inte särskilt billiga…

När man kommer hem utan en present till sina pälsbarn

Yoshi tyckte inte om mitt inköp… ?