Novellix: Tre noveller

Nödvärn av Ferdinand von Schirach

Snabb kick av spänning

Han satt kvar, orörlig, blicken sänkt. Beck och Lenzberger tog det som en provokation. Beck borrade in pekfingret i mannens bröst. “Åh, här är det visst någon som inte vill svara”, sa han och gav mannen en örfil. Glasögonen hamnade snett, mannen rättade inte till dem. Eftersom han fortfarande inte rörde sig drog Beck upp en kniv ur kängan. Han viftade med den framför mannens ansikte.

Jag förstår nu varför de inte är samlade. Novellerna är del utav olika novellsamlingar och de kommer förmodligen ut på detta vis för att göra reklam för respektive samling. Bra sätt att göra det på, blev genast sugen på att läsa mer av Ferdinand, men borde inte dessa separata små noveller varit gratis om det är reklam? Gratis är gott och för mig har alltid gratis inneburit att jag blivit sugen på att köpa mer av samma vara.

Nödvärn är den enda novellen av de fyra som jag verkligen tycker om. Den har en början, en mitt och ett slut. Inget förvirrande. Bra språk och intressanta karaktärer som man får veta lite om. Trots att personen historien kretsar kring är namnlös så slipper man den namn- och könlöse huvudpersonen som vagt berättar en kryptisk historia full med prosa som gränsar till poesi. Nej, här får vi fakta, substans. En spännande upplösning och ett mysterium.

Abu Telfan av Felicitas Hoppe

Förlorarens berättelse

Det står helt klart att det inte kommer att bli något av den här pojken, son till en mor som vrider sina händer och glömde bort att bjuda in den trettonde fen, som till straff beslutsamt förbannar pojken. Men ska jag ställa mig på hans sida bara för att en mor gråter för hans skull och för att han inte kan bli som sin far och för att han liksom jag inte förstår sig på bokhålleri?

Jag kunde inte hjälpa att sitta och gäspa under tiden jag läste den här novellen. Det fanns en historia jag fann intressant i det hela men jag tycker att den gick förlorad i strömmen av ord som kastades emot mig. Jag blev tillfälligt ordblind och uttråkad. Det var nästan så att jag inte skulle orka mig igenom de 30 sidorna. Jag var inte speciellt road av varken språk eller prosa.

Krig eller fred av Silke Scheuermann

Kärlek och lust i otakt

Nej, säger han, jag har nämligen blivit kär i en annan. När jag hör detta hoppar mitt hjärta över ett slag, kanske till och med flera, jag vet inte. Samtidigt smattrar det i huvudet, det är otroligt, jag skulle vilja klamra mig fast vid honom, kyssa honom, ligga med honom igen, i natt kommer han att stanna. Jag också, säger jag med grötig röst, och då tittar han underligt på mig och säger, jaså.

Den här novellen handlar dels om ett ämne jag tycker om, sex eller lust. Fast det är ju bara det att inslagen av sex och Krig och Fred var det enda som eggade mig i denna novell. Det var utsvävningar  än hit än dit. Huvudpersonen är enerverande. Jag har hört att det där förut. Kanske har jag tänkt det själv?

Novellix: Den skänkta timmen

Skaffade de tre tyska novellix-häftena härom dagen för att få i mig något tyskt innan mässan. Ska läsa klart de tre resterande idag.

Den skänkta timmen av Juli Zeh

Vad händer när klockorna ställs tillbaka?

Det finns åtminstone en fördel med att han är här. Jag vill inte behöva tillbringa den återbetalade tiden ensam, denna enda timme som inte riktigt tillhör någon och som är friare än alla andra årets timmar. “Jag var nervös”, säger han. “Nervös på ett sätt som jag sällan varit.” Förhoppningsvis lyckas jag med mitt leende, trots att munnen är nedsmetad med läppstift. Alla intelligenta män har erektionsproblem.

Vet någon varför de har valt att ge ut de här novellerna i separata små volymer? Hade det inte varit bättre att slå ihop de fyra och göra en novellsamling? Jag hade föredragit en lite tjockare bok. Men sån är jag.

Jag gillar historien i Den skänkta timmen. Eller själva upptakten till den historia som jag kände mig lurad på efter att ha avslutat novellen. Missade jag något? Eller tog helt enkelt den extra timme man fått slut mitt i när det var som mest spännande? Vissa noveller passar bättre som långa och förklarande romaner och ibland är det tvärtom. Jag föredrar direkta noveller där man slipper spekulera om vad den egentligen handlade om.

Camilla har skrivit en bra beskrivning av novellen och jag instämmer i det hon tyckte om den.

Stora böcker i litet format


Till höger ser ni en av figurerna som prövade på att vara Bokhyllans maskot, men hon blev fort utbytt då hon var hemskt förtjust i att äta upp böckerna (se pappersbiten vid hennes mungipa.)

I veckan fick jag hem ett paket med dessa underbara små böcker. En dag av David Nicholls dök rätt ner i ett av facken på min handväska och där har den fått stanna – har plockat upp den många gånger på bussen (för hör och häpna; jag kan läsa boken utan att bli åksjuk!) och redan avverkat ett par kapitel. Det enda jag har att klaga på än så länge är att det är så förbaskat svårt att vända blad. Är det samma sorts papper som de har i biblar? Jag vägrar slicka mig på tummen för att vända blad (eventuellt kladd i boken/smutsiga händer när man varit ute på stan=Inga tumvändningar.) Sen måste jag hitta ett litet sött bokmärke som passar formatet. Kanske något man kan hitta på bokmässan?

Wiii! Bokmässan är imorgon! Jag ska gå upp klockan 4 på morgonen… 😯

Bokhyllans nya maskot!


Jag tog en bunt av mina samlarfigurer från japan, nendoroids. Små kroppar, stora huvuden, Chibi-stil. Det blev många delar, men jag valde ut de jag tyckte bäst om och satte ihop det till en ny figur, Mayura, May här. Innan jag valde henne som maskot så testade jag några andra men de började äta på böckerna (se kommande bilder) så de blev utbytta.

Förhoppningsvis kommer ni få se mer av May i framtiden här på bloggen.

Mycket om böcker



Det är mycket fokus på bussresan jag ska åka på ner till Göteborg nu på lördag. Jag har lyckats ganska bra med att ändra på mina dåliga tider (gick och la mig vid 8 på morgonen och gick upp vid 4 på eftermiddagen) och på lördag ska jag upp vid 4 då bussen går vid 6 på morgonen. Hu!

Bloggar en massa på Bokhyllan just nu och twittrar här.

Annars har inte mycket hänt. Jag har inte orkar med så mycket då jag varit sjuk och fortfarande är – näsan rinner konstant.

Idag var jag tvungen att fylla på mitt SL-kort, förnya mitt medlemskap på The Body Shop och ta ut lite pengar inför bokmässan. Så det blev ett besök till Sollentuna Centrum. Där gjorde jag det som behövdes göras och sen hängde det med en ny Body Butter till halva priset. Den luktar ljuvligt 🙂

Efter det så blev det en tur till Stinsen där jag handlade mat på City Gross och råkade gå och köpa den söta Raving Rabbid-mjukisen.

Nu ska jag sova, men följ mig på twitter så får ni veta allt som händer i helgen. Kram