Hemma Make-over


I och med att Walle flyttar in i det nya rummet som har byggts till i min lägenhet och han blir min “Kombo” så har jag även passat på att byta bort lite småsaker. Bland annat handtagen till alla dörrar. Tidigare var de guldiga och hade trähandtag – något som inte passade så bra ihop med min inredning. Jag ville ha något enkelt och smidigt samtidigt som det skulle vara billigt – har ju 6 dörrar i lägenheten nu.


Så det fick bli matt krom. Sköna att ta i och det ser mer stilrent ut 🙂 Riktigt nöjd.


Och här har ni en del av det nya rummet. Jag är riktigt avundsjuk på hur fint det blev med golvet som jag valde ut. Stjärnan hängde jag upp vid jul så att det skulle bli lite mer julkänsla även här inne 🙂 Och så har ju rummet fönster i två riktningar – det är bra fint (fast det syns inte på den här bilden.)


Åh, jag vill ha sånt här golv i hela lägenheten! Walle kommer ha svårt att få ut mig ur rummet sen 😛

0
  • Dela

Det som komma skall

BÖCKER JAG HAR LÄST OCH SKA RECENSERA:

Analys av ett försvinnande av Hisham Matar

Maran av Lina Neidestam

I dödsskuggans dal av Ola Skogäng

De andra sagornas bok av Emma Lundqvist

Sankta Psyko av Johan Theorin

Hungerhuset av Loka Kanarp

Tummelisa: eller den andra vildmarken

Feber av Maggie Stiefvater

Dead Reckoning av Charlaine Harris

0
  • Dela

Bilder från Nyårsafton


Walle käkade hummer, något jag inte är så förtjust i.


Själv åt jag räkor ihop med saffransrisotton som även Walle åt till sin hummer.


Vi köpte inga egna fyrverkerier då det som vanligt är svårt att hålla på med sånt när ens hund mår så pass dåligt av det. Nalle tog det bättre än tidigare år men han var verkligen livrädd när han var tvungen att gå ut.


Fotade när grannarna sköt upp sina. Billigt och bra också.


Min brorsdotter Elin sjöng Mamma Mia på mitt Playstation 3 med Singstar Abba. Jag höll på att dö av skratt när även min storebror sjöng med och Elin dansade loss framför tv:n. En mysig nyårsafton med familjen.

0
  • Dela

Henrietta Lacks

I januari 1951 diagnostiserades Henrietta Lacks med cancer. Nio månader senare avled hon. Men de cellprov som hennes läkare tog lever fortfarande. De har gett upphov till tre Nobelpris, de låg till grund för poliovaccinet, de har varit på månen. Men ingen kände till den fattiga, svarta tobaksodlaren som var alltings upphov.

 

Den odödliga Henrietta Lacks är en storartad berättelse om vetenskapens fantastiska förmåga att skapa ett bra liv för oss alla. Men också en tragisk historia om krocken mellan medicin, etik och ras. Och inte minst en djupt skakande berättelse om en dotter som förtärdes av frågor om sin mor som hon aldrig fick lära känna.
(Leopard Förlag)

 

Just nu läser jag boken Den Odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot. Fick hem den från Booked och jag såg genast att det var en bok som skulle intressera mig. Är annars inte så lättroad av faktaböcker men Henriettas liv och det som hände efter hennes död är verkligen fascinerande.

Henrietta Lacks var en svart fembarnsmor i USA. Hon drabbades av cancer och var bara 31 år gammal när hon dog i svåra plågor. Det visade sig att just Henriettas cancerceller var av ett osedvanligt aggressivt slag och livskraftiga. Nya celler odlades fram, och så småningom sändes vad som kom att kallas HeLa-celler till cancerforskare runt om i världen. Varken Henrietta själv eller hennes familj hade någon aning om detta. Medan cancerforskarna hade stor hjälp av de ständigt förnyade cellproverna från den fattiga patienten hade hennes efterlevande inte råd att uppsöka läkare när det behövdes.

En bok om rasdiskriminering, om fattigdom, om etiska ställningstaganden som utges av Leopard förlag nu i januari.

0
  • Dela