Arkad och Grill


I morse var jag verkligen på uselt humör, ont i magen och tyckte att jag var den fulaste människan på jorden. En sån där dag ni vet. Men humöret blev bättre när vi åkte iväg för att handla och plocka upp några vänner för att sedan åka ut till Jonas med familj på en Arkad och Grill-kväll/eftermiddag.

Till och med lilla jag spelade några arkadspel – som jag var urusel på – och det var riktigt kul. Shoot ’em up är roligt. Fast jag är mer för run- and gun samt pinball-maskiner :p

Det var grillkväll asian-style, alltså knytkalas där man tar med sig mat och så får alla ta det dom vill äta, men vi missuppfattade det något och hade köpt entrecote till oss själva. Vi hade dock med oss två läsk och mer än nog med potatisgratäng som den som ville ha fick ta av 🙂 Köttet blev underbart gott, enligt Staffan bättre än Frasses (som han fick smaka på) och det är ju inte illa med tanke på hur god hand mat är annars.

Umgicks lite med kidsen också, de är nästan i min ålder mentalt så vi kommer överens 😉 Tyvärr har jag svårt att förstå barnspråk, det låter som om de säger något som jag känner igen men inte riktigt. Kul bara de inte skriker, men så länge jag snackade med dem så verkade de hålla sig lugna konstigt nog… Det varade dock inte så länge. Ungar är bra udda varelser.

Det var roligt att träffa några vänner till Staffan som jag inte fått träffa förut, Lawrence verkar vara en bra kille med liknande tycke och smak, Adde, Micke, Joey, Frasse, Matilda och Stefan har jag träffat många gånger och dom är alltid smarta och trevliga, Helena och Johan är det mysigaste paret jag känner och skönaste personerna att umgås med, Jonas och Autumn samt Victor och David (plus Ami och alla ungar förstås) verkar också vara trevliga även om vi inte hann prata så mycket. Bra början på en hemmabio där också även om kronjuvelen saknades 😉 Hoppas ni inte har något emot min name-dropping här nu…

Summering; toppen spelkväll helt enkelt. Hoppas på fler 🙂

Från vildkatt till huskatt

20140502-230535.jpg

Det här är den trevligaste vildkatten jag träffat. Vi kallar honom Sockan trots att han är en kille och jag döpte honom till Socke (för att han är tjock och fin samt randig.) Men Sockan tycker alla att han heter ändå. Så får det vara. Min mormor åkte ofta och matade de hemlösa katterna i Rinkeby och Sockan var en av de senaste kattungarna. En efter en försvann katterna från Rinkeby och till slut var han ensam kvar. Då bestämde dom sig för att fånga in honom och ta hem honom. Det var besvärligt för han var verkligen aggressiv i början. Men efter att han blivit kastrerad och fått vänja sig vid sitt nya hem så började han bli lugn. Med mormor var han alltid gosig men ingen annan gick för sig.

När så mormor hamnade på sjukhus och sedan gick bort så började jag hänga med honom och trots att han alltid fräste och hade sig så började han bli kärvänlig med mig också. Det slutade med att han fick flytta in hos mina föräldrar och dom andra två katterna och Nalle. Nalle älskar han, det är hans hundbrorsa och Sockan följer – så fort han får chansen – med på promenad runt kvarteret utan koppel, han springer efter och vill vara med. Sen klänger han som en apa på dom han gillar. Så gullig och fin kisse. Bästa vildkatten som numera är en vanlig huskatt.

Så jag kan inte annat än rekommendera att man adopterar hemlösa katter, de kan bli en fantastisk ny familjemedlem och gosigare än alla raskatter. Om man tvunget ska ha en raskatt så rekommenderar jag Helig Birma och Ragdoll 😉