När jag låg och mådde dåligt i onsdags med migrän så passade jag på att kolla på en film jag haft liggande ett bra tag. Testament of Youth. Anledningen till varför jag inte sett den tidigare är att jag redan visste exakt hur den skulle sluta. Och lite mer än så. Jag hade nämligen gjort misstaget att se trailern för filmen. Vissa trailers ger en kort presentation av filmen medan andra visar precis alls och just denna visade varenda stor händelse i korthet. Så se för i helsike inte trailern!
Nu hjälpte det följande inte mot migränen, men att se en tragisk och romantisk film baserad på verkliga människor samtidigt som man ligger i en superskön säng med en katt och mumsar i sig chokladpraliner, det underlättar för humöret. Man kan böla både för att man mår dåligt och för det hemska som utspelar sig i filmen. Sen kan jag inte kåta (felskrivning på “låta” som jag inte kommer att ändra ?!) bli att dregla över Kit Harington som är så fruktansvärt mysig på något sätt.
Efter en jävlig början på dagen då jag åter igen vaknade med migrän, så kom jag upp lagom till kvällen och jag och älsklingen tog bilen ner på stan för att möta upp med A och K på Phil’s Burger i Kvarnen.
