Be the energy you want to attract

Ni vet den där jobbiga känslan man får ibland när man inte har gjort något vettigt på länge.

Den där man känner sig rätt värdelös och lat. Den känslan har jag verkligen INTE idag! Skönt att slippa den för omväxlings skull faktiskt. Det har varit mycket negativitet på sistone vilket resulterat i bland annat en ovilja att motionera.

Det har gått flera dagar utan en enda promenad, vilket inte alls är bra för matsmältningen som sleeve-opererad. Minst 30 min om dagen måste jag vara kontinuerligt aktiv för att hålla vikt och energin på rätt nivå.

Trots att jag verkligen inte kände för det så tog jag en promenad ner till gymmet och tränade en timme idag på eftermiddagen. Började lite smått med 20 min styrka ben, 20 min rodd och till sist 20 min crosstrainer. Det är svårt att ta det lugnt när man börjar träna igen efter ett kortare uppehåll, men min kropp är skör och jag får lätt träningsvärk så det är inte roligt efter träningen.

Bortsett från att träna kroppen så ska jag till min nya psykolog imorgon och träna hjärnan. Det är lite väl tidigt på morgonen för min smak, men huvudsaken är väl att hon är pigg i huvudet och att jag är mottaglig för förändring. Vilket jag är på morgonen då jag är i mitt zombie-mode och inte har hunnit slå på min ”oro och ångest-detektor”.

Jag försöker alltså jobba bort min fobi för att prata i telefon. Fast det finns ju alla möjliga ångestframkallande scenarion som kan kräva KBT. Har ni någon fobi eller liknande? Det vore spännande att höra vad ni kämpar med för rädslor i vardagen. 

Ljuset i tunneln

150901-23
Mådde inte bra idag alls, satt och grinade över Sockan – som jag redan saknar som fan – och fick inte mycket gjort alls. Var ute med älsklingen och promenerade och på kvällen så gjorde jag köttfärsbiffar till middag (receptet lägger jag upp imorgon.) Unnade mig ett bad med lite produkter från Lush som jag köpte för ett tag sen, tände ett ljus för Sockan och läste lite. Det är typ allt jag orkade med idag – bortsett från tvätten då – och imorgon hoppas jag på nya krafter.

Känns inte som om jag har något kul att se fram emot alls. Inget inbokat annat än ett pressevent på onsdag som jag hoppas ska ge mig lite av en nystart. Det är bara de många små problemen som hopar sig som gör att allt känns svårt. Läpparna blöder då de är så spruckna från Roaccutanet och finnarna ger inte med sig heller. Har en massa bilder och saker jag kan skriva om här, men har ingen motivation till det. Läser någon ens det jag skriver? Vem skriver jag för egentligen? Mig själv eller bara för sakens skull?

Jag fortsätter oavsett, det här är mitt intresse och jag ger inte upp trots motgångar i livet!