Ett nallebud kommer lastat

141215-09

Då jag fick lite rabatt på ett Nallebud så kunde jag inte låta bli att skicka ett till Sollentuna med en söt ren och ett underbart sött armband som julkort åt mig själv – då ingen i min familj förstått att just ett nallebud är något som passar perfekt att skicka till mig vid namnsdagar, födelsedagar och julaftnar.

141215-12

Armbandet från baglady är verkligen en ny favorit, det är snyggt och skönt att ha på handleden. Bra för nickelallergiker också.

141215-10

Man får med ett litet pass till “nallen”, i det här fallet är det en liten ren, som jag döpte till Staffan :love: Sen fick man ett litet kort också, jag valde ett julkort.

141215-11

Om ni inte redan har kastat er in på Nallebudet.se (jag är inte sponsrad tråkigt nog, men öppen för förslag 😉 ) så gör de nu, för varje nallebud som skickas så skänks det två kronor till välgörande ändamål. Ju fler ni skickar desto bättre alltså 😉

Nu kan jag äntligen dra härifrån!

Hämtade ut mitt färdiga pass idag hos polisen. Såg många trevliga poliser hehe 😉 Nej, men det här blev ju fint och praktiskt. Kan nu lämna Sverige och åka vart jag vill. Om pengarna räckte till alltså. Vilket de inte gör… Men man kan ju drömma ändå. Suck.

Så, vad tyckt? Ser jag bra ut? Måste fixa frisyren snart!

Man blir aldrig bra på bilden

När man ska ta passfoto så blir det aldrig riktigt bra. Jag är väl nöjd ändå men det hade kunnat se bättre ut… Den första bilden är av mitt förra pass. Som jag skaffade för 15 år sedan. Jag har inte varit utanför norden sedan dess. Resan till Cypern -97 var då jag flög senast. Nästa resa blir 2012 då jag ska åka med farsan till Thailand för första gången. Det ska bli spännande.

Idag åt Walle och jag grillad kyckling och pastasallad. Allt färdigköpt och gott. Efter maten så gav vi oss ut i ösregnet och åkte med bussen till Frösunda och letade lite cacher där. Mitt paraply gav efter för vinden och är nu… ganska kasst. Inte lika illa som med mitt extraparaply som Walle slängde i… Ja, läs det här:

…en liten rolig händelse som inträffade i natten vid bron till Riddarholmen. Mitt cachingsällskap hade lånat ett av mina små paraplyn, ett sådant man kan fälla ihop så att det får plats i handväskan. Nu hade han fått för sig att han skulle använda det som ett slagträ och försöka pricka gud vet vad i luften. Han svingar paraplyet och halva paraplyet flyger genom luften och landar… ja, ni kan ju gissa med tanke på vart vi befann oss. Där står han som ett fån med paraplyhandtaget i handen och tittar på mig… Jag var måttligt glad under vår fortsatta cachingtur. Det är inte billigt med fina paraplyer precis och jag är inte rik…