Aggressiva veckan

Chester här tenderar till att bli aggressiv när han blir rädd, men den här veckan så är det min tur att bli förbannad. På obehöriga och SL.

Herregud vad dåligt jag mår idag. Jobbet gick smidigt som vanligt, bara trevliga människor på verket och jag gör det jag är bäst på, men de här resorna tar knäcken på mig. 2020 så ska jag hålla ett körkort i min hand för jag orkar inte med SL längre. Idag var det “obehöriga i spårområdet” som gjorde att jag kom hem tre timmar efter att jag lämnat arbetet! Tre timmar! Inklämd i på tok för små vagnar utan möjlighet att sitta ner. Svimfärdig var jag. De där obehöriga… de kan man gott köra över. Eller skjuta med samma bedövningspilar som de använder på vilda djur och sedan bura in på samma vis. Vill man ta livet av sig så får man väl gå till skogs som förr i tiden, inte förstöra för personer som fortsätter kämpa och inte har gett upp livet än.

Att SL för övrigt basunerar ut att de hänvisar till alternativa resvägar är minst lika illa. Alternativa? Det går inga SL-bussar direkt till Uppsala. Vill man åka buss till Uppsala med SL så får man åka nordöst till Rimbo (1 timme) och sedan till Uppsala (1 timme) med en buss som bara går en gång i timmen, så missar man den så är det även där 3 timmars resa. Ska de hänvisa till det så får de även erbjuda rimliga resvägar! Fy fasiken!

Nej, det får bli bil för min del. Att sitta i bilkö någon timme är så mycket trevligare än att sitta med en massa illaluktande (jag själv också förmodligen) pendlare i en sardinburk utan luft och vatten. Jag tycker det är roligt att köra bil, men jag avskyr att göra tester. Det var därför jag avskydde skolan, proven och testen. Att plugga och lära sig nya saker är roligt, men att komma ihåg specifika saker under tidspress… inte så värst.

Nu är jag tack och lov i Uppsala och trots att orken inte är på topp så fick jag med mig en sushi och en hel del paket hem. Smakboxen, Lookfantastic (det gör jag verkligen inte efter idag) och ett paket från Åhléns med en hudkräm som jag tänker ge mig själv i julklapp.

Vardagsproblem: Reklamen hos SL

Det här kanske blir en serie med störningsmoment i vardagen, om ni tycker att det är roligt att läsa om alla småsaker som gör livet lite mindre trevligt. 🙂

Först ut är den otroligt korkade placeringen av reklamen på SL-pendeln. Jag har inget emot att de har reklam på fönstren i de delar av vagnen där golvet inte är upphöjt. För där kan man fortfarande se ut genom fönstret under skylten. Men hur ska en normallång människa kunna nyttja fönstret när det ser ut så här:

Ska man sitta framåtböjd för att få se ut? Reklamen sitter precis i ögonhöjd och vad är då vitsen med att ha ett fönster? Jag blir bara irriterad och det går ut över företaget vars reklam förstör trivseln på min resa. Dålig exponering av reklam helt enkelt. Varför man ens använder fönstren för reklam förstår jag inte. Räcker det inte med att det är på varenda vägg och vid taket? Nu ska det ju tydligen bli mer reklam hos SL

Så här ser det oftast ut när jag åker.

Antingen så plockar jag ner reklamen eller så har någon annan redan gjort det. När jag lämnar tåget så sätter jag alltid tillbaka skylten så att det potentiellt ska störa så pass många människor att det börjar komma in klagomål till SL. Vilket förhoppningsvis leder till att de ser över skyltarna vid just dessa platser. Om ingen gör något så kommer inget att hända.

Har ni stört er på att reklamen på SL-pendeln förstör utsikten?

Sjuk(t) sugen på glass

Edsvikens piazza & gelateria

Jag måste verkligen återgå till min forna bloggstil och bara skriva när andan faller på istället för att planera inläggen och bilderna så att det ser bra ut. Idag är kanske ingen bra idé att börja med det då jag är så ynklig och gnällig för tillfället. På vägen hem från Stråtjära, några mil norr om Gävle där Kims mamma har sitt landställe, så började jag få svårt att svälja och idag vaknar jag med halsont och feber. Var det årets första dopp, eller har jag ätit något som hanterats av en smittbärare? Vem vet. Jag ligger oavsett på balkongen under en filt och mår skräp.

Vi, alltså jag och min pojkvän alias älsklingen, skulle åka tillsammans till hans mamma på middag idag. Och sedan fira lite extra att det var exakt sex år sedan vi träffades för första gången. Fredagen den 13:e juli 2012. Otur eller tur? Jag säger det sistnämnda!

Men nu kan jag ju inte följa med då jag inte vill riskera att smitta henne, och vi har ingenting i kylskåpet så den här fredagen ser mörk ut i år även för mig. Tur ändå att jag inte är i Stockholm och behöver vara med om stängda stationer och skenande rulltrappor åtminstone.

Jag läste att Otis, som levererat rulltrapporna, har varit med om samma fel/olycka i Hong Kong förra året. Då blev 17 personer skadade när rulltrappan bytte riktning i hög fart och då befann sig ca 100 personer i trappan. Att ett liknande fel sker igen tycker jag är förkastligt och SL borde ha kontrollerat trapporna tidigare. Nog borde det ha implementerats ytterligare säkerhetsåtgärder/nödbromsar efter olyckan i Hong Kong? Otis verkar oavsett vara en leverantör man ska undvika vid upphandling av rulltrappor och liknande i framtiden. Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me. Eller vad säger ni?

Varför finns det för övrigt inga riktiga, fasta trappor ner till pendeln? Jag gillar inte att behöva springa nedför trånga rulltrappor i rusningstrafik, men enda alternativet är att ta hissen som är ännu långsammare och säkert ännu farligare vid eventuella fel. Det var inte bra förr, men nu har det blivit bra mycket sämre i form av säkerhet och tillgänglighet.

Det är sånt här man ligger och tänker på när man är sjuk och sugen på glass. Galet långt ifrån ämnet, jag vet, men glass är bra för halsen. Mjukglassen Kim bjöd på igår var för övrigt toppen, men bilden är från i onsdags när vi besökte Edsvikens Piazza & Gelateria som hade svingod glass (måste sluta använda det uttrycket när jag inte äter gullegrisar längre…) glass. Skogsbär tycker jag var godast. Jag testade även morsans räksallad som smakade himmelskt. Det är lika dyrt som i stan, men man får verkligen vad man betalar för. Färskt, gott och rejält! Precis vad jag hade behövt nu…

Transportsträckor

Vad hände med torsdagen? Den försvann bara för mig! För att luska ut vad det var som tog all tid så får jag ta dagen från början:

  • Efter att jag vaknat så såg jag till att äta frukost och packa ihop mina saker.
  • Sen promenerade jag till Sollentuna station där jag hoppade på pendeln (som var försenad igen!) mot Märsta.
  • Därifrån blev det SJ- tåg mot Uppsala. Jag tar min UL-bojkott seriöst, de får inga pengar från mig förrän de har ordnat alla problem de orsakat på sistone.
  • Hämtade upp min cykel som stått och väntat vid centralen några dagar och cyklade mot Eriksberg. Det var varmt och jobbigt, speciellt då jag hade klänning på mig. Men eftersom jag alltid har ett par shorts under när jag har på mig klänning, för att slippa tänka på att inte visa trosorna, så behövde jag bara dra upp klänningen när jag cyklade hemåt.
  • Väl hemma så hoppade jag i badet och jag antar att det var den största boven i dramat. Who am I kidding?! Det var ju givet och jag behövde ingen lista för att fatta det 😛 När jag väl är i badet så kan jag ligga där i timmar och bara relaxa.
  • Efter badet så hängde jag med älsklingen och fixade en snabb middag till oss båda. Kycklingklubbor (som vi fått av hans mamma) med råris och currysås. Gott och enkelt.
  • Jag satte mig till sist och spelade nästan igenom hela Everybody’s Gone to the Rapture. Så det var hela min dag, vilket fortfarnade känns väldigt lite gjort på så många timmar. Eller vad tycker ni?