Ljuset i tunneln

150901-23
Mådde inte bra idag alls, satt och grinade över Sockan – som jag redan saknar som fan – och fick inte mycket gjort alls. Var ute med älsklingen och promenerade och på kvällen så gjorde jag köttfärsbiffar till middag (receptet lägger jag upp imorgon.) Unnade mig ett bad med lite produkter från Lush som jag köpte för ett tag sen, tände ett ljus för Sockan och läste lite. Det är typ allt jag orkade med idag – bortsett från tvätten då – och imorgon hoppas jag på nya krafter.

Känns inte som om jag har något kul att se fram emot alls. Inget inbokat annat än ett pressevent på onsdag som jag hoppas ska ge mig lite av en nystart. Det är bara de många små problemen som hopar sig som gör att allt känns svårt. Läpparna blöder då de är så spruckna från Roaccutanet och finnarna ger inte med sig heller. Har en massa bilder och saker jag kan skriva om här, men har ingen motivation till det. Läser någon ens det jag skriver? Vem skriver jag för egentligen? Mig själv eller bara för sakens skull?

Jag fortsätter oavsett, det här är mitt intresse och jag ger inte upp trots motgångar i livet!

Sockan

150901-29

Den dåliga nyheten som jag skrev om i föregående inlägg är att Sockan, min bästa vildkatt, nu börjar bli riktigt hängig och nästa vecka får han åka sin sista gång till veterinären. Jag har kanske inte berättat så mycket om varför Sockan inte har länge kvar att leva? I våras fick vi reda på att han har flera hjärntumörer som inte går att operera bort. Han hade varit sjuk länge, men vi trodde att det var kattsnuva då han var täppt i nosen konstant. Det visade sig att det är en tumör som gör att han har svårt att andas genom nosen.

Det har varit jobbigt att se Sockan ha så svårt med nosen och snuvan, men han har haft god aptit ändå (ovanligt då katter oftast tappar aptiten så fort luktsinnet dalar) och han är så glad över att springa ute. Så han fick en sista sommar att göra det han älskar mest; springa ute, följa med på hundpromenader, gosa med oss och vi fick tid att välja oss vid tanken på att han inte längre kommer att vara kvar i familjen.

Jag vill helst inte vara med hos veterinären, det är för jobbigt att vara i en sån miljö och sedan inte komma hem med en frisk katt igen. Tycker att det borde vara standard att göra det hela hemma i en miljö där djuren trivs. Det vill ju de flesta människor, få dö hemma med sina nära och kära, så varför inte djuren också! Det finns veterinärer som gör hembesök, men hur det går till vet jag inte.

Bara hemskt att skriva det här, vi pratar ju om Sockan. Han är en familjemedlem som var född vild, men blev den tamaste och gosigaste katten vi haft. Jag kallade honom Socke, för att han var tjock förut och randig som en strumpa – fast alla andra kallade honom Sockan (tyckte jag lät lite för feminint) men det fastnade till slut ändå. Han såg ut och betedde sig som en huggorm i början, fräste och var riktigt aggressiv. Sen blev han kastrerad och om man vågade sig nära så slutade han fräsa och blev riktigt kärvänlig istället. Han fick säkert smaka på en del hemskheter sina första levnadsår som vildkatt i Rinkeby, men resten av sitt liv har han bara haft det bra – bortsett från att han och Lillen har bråkat in i det sista. Sockan är för mycket som en hund för att han ska gå ihop med andra katter 🙂

Jag tror inte på en himmel eller helvete, men hoppas på reinkarnation (livets kretslopp, att man återföds, vilket låter mer realistiskt än all annat bullshit som finns i diverse religioner) så att vi får mötas igen. Säger aldrig hej då till mina nära och kära, bara vi ses snart igen!

150901-28

Två av mina favoriter

150712-06
150712-08
150712-07
150712-09

Sockan är knäpp och ville dricka smutsigt regnvatten ur en gammal uppblåsbar båt, det är nog inte så smart om man har kattsnuva som han tyvärr har åkt på. Undrar vem som smittat honom, se till att vaccinera era katter varje år så att de inte sprider sådana här jobbiga sjukdomar vidare!
150712-04

Min lilla gosegris Lillen är bra busig och envis, men han är ändå den finaste kissen jag vet :love:

Kattmänniska for life

IMG_6602 IMG_6604

Nu älskar jag även hundar och en rad med andra djur också, men jag kommer alltid att vara en kattmänniska först och främst. Hur kan man inte bara älska dessa djur? Det är befriande att ha katt då de inte är lika krävande som andra djur, de sköter sig bäst själva och om en katt vill vara med dig, då vet du att den verkligen tycker om dig och inte bara gör det för att få mat – en katt fjäskar inte för någon!

Kolla bara på min Sockan här ovan, han är född i Rinkeby och levde sina första år som vildkatt. Nu är han den mysigaste katten som finns, men är rädd för folk han inte känner. Kolla bara så fluffig och gosig han är! Katter är det bästa som finns enligt mig!

Om du mot all förmodan inte gillar katter så har jag en länk till dig här. 😉