Den stora sommarlistan 2017

Har sett flera bloggare göra den stora sommarlistan och jag hakar gärna på och svarar på frågorna 😉

Mina planer för sommaren:
Ärligt talat så planerar jag aldrig min sommar. Jag låter den komma till mig kan man säga, så får vi se allt eftersom hur den blir. Men jag vet att det blir Summerburst med två dagar fyllda av musik och donuts! Jag hade turen att vinna biljetter i år i en instagramtävling med dunkin donuts och det ingick unlimited donuts på deras VIP-terass… Det ni! Hur vi ska fira midsommar vet jag inte än, men jag hoppas att vi kan göra det ihop med någon/några av våra vänner (hör av er!)

Annars så hoppas jag att jag och älsklingen kan åka på någon kortare road trip med “nya” bilen. No more Nisse är jag rädd, nu har vi en röd VW Golf som vi tagit över efter min brorsa. Jag åker gärna till Thun’s igen, kanske ihop med morsan? 28:e juli så är det Älmstanatta vilket vi alltid besöker.

Det blir mer cykelturer och orientering under sommaren, geocaching också. Måste jogga en massa så att jag orkar med milen till hösten. Har The Music Run inplanerad och Tjejmilen i Stockholm. Mer än så har jag inte planerat!

Bästa sommarstället:
Jag tycker att Roslagen är så fantastiskt! Väddö speciellt. Så passa på att besöka Älmsta (Elmsta) i slutet av juli.

Här badar jag helst:
I poolen hemma i Sollentuna, där det är 28-grader varmt i vattnet. Eller i mitt badkar fullt med bubblor. På tal om det så måste jag se till att besöka LUSH snart för att uppdatera mitt förråd av bubbelbitar.

Hur länge ska du vara ledig?
Jag är ledig tills dess att jag får ett arbete, så i mitt fall så hoppas jag att jag inte behöver vara ledig hela sommaren. Håller tummarna för att jag ska få en plats på Arbetsmiljöverket där min mamma jobbar.

Vad ser du mest fram emot?
Summerburst! Jag har lite ångest inför att vara bland så mycket folk, men mår jag dåligt så kan jag bara gå därifrån och komma tillbaka när jag mår bättre. Hoppas att jag träffar några jag känner! Tror ni att det är okej att langa en eller två donuts 😛

Vad kommer du köpa inför semestern?
Kläder. Jag har en del nu, men bara ett par shorts och ingen bra klädsel inför Summerburst.

Vad kommer du äta?
Lax! Jordgubbar, glass, vattenmelon, grillad mat.

Vad kommer du dricka?
Mycket islatte och frapinos. Mojitos! Valfri dryck med ingefära, daiquiris…

Vad kommer du ha på dig?
Tankinis, shorts, lösa skjortor och andra bekväma kläder som inte är för varma.

Det här lyssnar jag på i sommar:
Det blir ju mycket av musiken på Summerburst, där jag tycker speciellt mycket om R3hab. Jag kan lägga upp en playlist med det jag lyssnar på i sommar om ni vill.

Favoritsommardoft:
Nyklippt gräs. Men även jordgubbar med socker på.

Hur kommer du att göra dig illa?
Inte allvarligt hoppas jag, men jag får alltid blåmärken och skoskav på sommaren. Slår i benen när jag cyklar bland annat. Hoppas att jag slipper fästingbett i år. Myggbett får man i massor…

Vad oroar du dig för?
Efter alla terrorattentat så oroar jag mig såklart för att något ska hända igen här i Stockholm eller Uppsala, men jag går inte runt och är rädd. Bara jäkligt uppmärksam. Annars så är det som vanligt, har aldrig litat på folk jag inte känner sedan tidigare ändå så det är business as usual.

Hur kommer du minnas din semester sen i september?
Som jag alltid gör, genom att gå igenom alla bilder jag tagit under sommaren och undra varför jag inte hann med att göra fler saker…

Rena, nytvättade kläder

Hur kommer det sig att jag alltid lyckas boka in sämsta tiden för att tvätta kläder? Det fanns bara en tid kvar den här veckan och det var nu på söndagen. Klockan sju på morgonen! Fy attan vad jobbigt att behöva släpa sig upp på morgonen och sedan släpa ner alla kassar med kläder och handdukar till tvättstugan. Känner mig lite som jag tror att pigorna kände sig förr när de skulle upp i ottan och mjölka korna. Fast de gick säkert och lade sig i tid på kvällen istället för att sitta uppe till två på natten som jag gjorde igår. Är huvudet dumt så får kroppen lida.

Yoshi och Chester är sura på mig nu också. Chester har fått nytt foder, Royal Canine Calm, som ska “lugna hans nerver” då han varit väldigt lättskrämd på sistone. Han hoppar till över minsta lilla. Förhoppningsvis så ska han även gå ner lite i vikt, men det är svårt när han inte kan låta bli sin brorsas mat. Vi har köpt en matskål som bara är till för Yoshi, men vi fick veta att han inte har något chip i nacken eller att det slutat fungera och det krävs ett chip för att matskålen ska känna av att det är Yoshi som ska äta och inte Chester (den öppnar och stänger sig automatiskt) så vi får vänta ett tag tills vi kan få ett nytt insatt.

Planen idag är att motionera på något sätt. Är inte peppad alls utan vill bara gå och lägga mig och sova, men jag får tvinga mig ut på en joggingtur eller nåt. Igår så provtränade jag på nya gymmet OneWay i Rosendal. Det var väldigt fint men det jag var mest intresserad av, löpbanan på taket, var inte klar ännu så jag får komma tillbaka om några veckor och testa den då istället. Vilket tycker ni är det bästa gymmet i Uppsala? Jag har testat Friskis & Svettis, WomensWellness och Fyrishov plus OneWay nu.

När man har en dålig dag

Gårdagen blev för mycket för mig helt enkelt.

Så jag sov bort större delen av lördagen, men så blir det när jag är runt för mycket folk på liten yta utan möjlighet att ta mig därifrån. Det vill säga att farmors begravning var väldigt jobbig för mig psykiskt. Inte nog med att en nära släkting gått bort så är jag instängd på en liten gård utanför Vallentuna utan möjlighet att ta mig hem på egen hand. Det är ett helvete att ta sig därifrån till Uppsala (2,5 timme med buss) eller till Sollentuna.

När jag har nått min gräns för vad jag tolererar (av andra människor) så klarar jag inte av att vara hemifrån, då flyr jag helt enkelt bort från allt och alla. Flyr till min säkerhet hos älsklingen eller katterna, något som lugnar mig. Därför så drog jag (efter sex timmar i sällskap av familjen, mer än jag vanligen orkar med, men jag stod ut för farsan och fasters skull) ut och satte mig i bilen i väntan på att få åka hemåt medan de andra som vanligt inte förstår varför jag blev så “otrevlig” och inte ville vara kvar längre. Ingen verkade uppskatta all den energi som jag la ner på att i huvud taget vara med den här dagen. Jag hade (med bra marginal) planerat att vara hemma till ungefär sex på kvällen, inte helt orimligt med tanke på att begravningen var vid ett.

För övrigt så är det enda de gör när de ska umgås att konstant äta och dricka, något som jag inte kan göra längre, samt prata om allt annat än det jag är intresserad av (tar jag upp något intressant som jag gillar så dör ofta samtalet ut fort), så jag känner mig väldigt exkluderad från det sociala på familjeträffarna. Att sitta och glo på när andra äter och har det trevligt tycker jag inte är särskilt roligt. Är jag ensam om att tycka så här?

Jag vet inte om det här är något som är specifikt för min Asperger, men jag vill även veta exakt hur många timmar jag ska vara borta hemifrån innan jag åker någonstans och att man håller sig till tidsplanen. Att dra ut på tiden är inte acceptabelt för mig, då kommer jag ur balans får i värsta fall en panikattack. Jag känner mig sjuk om jag inte får åka hem när jag vill.

Begravningen var faktiskt väldigt fin även om den var på tok för sorglig och för mycket fokus på Gud. Jag föredrar att man firar det liv de levde och pratar roliga minnen istället för att man fokuserar så mycket på att de inte finns mer. Alla ska vi dö så jag tycker vi borde vara glada över att farmor fick leva så pass mycket längre än många andra (90+.) Bästa delen var ju när prästen pratade om hur farmor var när hon levde, hur bra hon var på att baka och hur hon tog hand om oss. Det kändes väldigt olustigt att sitta där som icke troende för övrigt.

Jag hoppas att farmor har det bra nu, var hon än är, med sina andra släktingar, sina Donna-hundar, Prisse-kisse och vilka andra djur hon haft genom åren. Om jag inte hamnar med mina djur när jag dör så kommer jag att vända upp och ner på himmel och helvete eller vad som nu finns där för att hamna hos dom. Bara så att NI vet 😉

Men nu är jag tack och lov hemma och får vara för mig själv igen. Morsan skjutsade – efter mycket tjat – till slut hem mig (tack!) så dagen slutade bra, men det är inte konstigt att jag aldrig följer med på något när det alltid känns som om jag hålls gisslan.



Vi åkte även och träffade min kusins får och alla lamm de fått i vår. Väldigt söta små rackare 🙂