Arkad och Grill


I morse var jag verkligen på uselt humör, ont i magen och tyckte att jag var den fulaste människan på jorden. En sån där dag ni vet. Men humöret blev bättre när vi åkte iväg för att handla och plocka upp några vänner för att sedan åka ut till Jonas med familj på en Arkad och Grill-kväll/eftermiddag.

Till och med lilla jag spelade några arkadspel – som jag var urusel på – och det var riktigt kul. Shoot ’em up är roligt. Fast jag är mer för run- and gun samt pinball-maskiner :p

Det var grillkväll asian-style, alltså knytkalas där man tar med sig mat och så får alla ta det dom vill äta, men vi missuppfattade det något och hade köpt entrecote till oss själva. Vi hade dock med oss två läsk och mer än nog med potatisgratäng som den som ville ha fick ta av 🙂 Köttet blev underbart gott, enligt Staffan bättre än Frasses (som han fick smaka på) och det är ju inte illa med tanke på hur god hand mat är annars.

Umgicks lite med kidsen också, de är nästan i min ålder mentalt så vi kommer överens 😉 Tyvärr har jag svårt att förstå barnspråk, det låter som om de säger något som jag känner igen men inte riktigt. Kul bara de inte skriker, men så länge jag snackade med dem så verkade de hålla sig lugna konstigt nog… Det varade dock inte så länge. Ungar är bra udda varelser.

Det var roligt att träffa några vänner till Staffan som jag inte fått träffa förut, Lawrence verkar vara en bra kille med liknande tycke och smak, Adde, Micke, Joey, Frasse, Matilda och Stefan har jag träffat många gånger och dom är alltid smarta och trevliga, Helena och Johan är det mysigaste paret jag känner och skönaste personerna att umgås med, Jonas och Autumn samt Victor och David (plus Ami och alla ungar förstås) verkar också vara trevliga även om vi inte hann prata så mycket. Bra början på en hemmabio där också även om kronjuvelen saknades 😉 Hoppas ni inte har något emot min name-dropping här nu…

Summering; toppen spelkväll helt enkelt. Hoppas på fler 🙂

0
  • Dela

Från vildkatt till huskatt

20140502-230535.jpg

Det här är den trevligaste vildkatten jag träffat. Vi kallar honom Sockan trots att han är en kille och jag döpte honom till Socke (för att han är tjock och fin samt randig.) Men Sockan tycker alla att han heter ändå. Så får det vara. Min mormor åkte ofta och matade de hemlösa katterna i Rinkeby och Sockan var en av de senaste kattungarna. En efter en försvann katterna från Rinkeby och till slut var han ensam kvar. Då bestämde dom sig för att fånga in honom och ta hem honom. Det var besvärligt för han var verkligen aggressiv i början. Men efter att han blivit kastrerad och fått vänja sig vid sitt nya hem så började han bli lugn. Med mormor var han alltid gosig men ingen annan gick för sig.

När så mormor hamnade på sjukhus och sedan gick bort så började jag hänga med honom och trots att han alltid fräste och hade sig så började han bli kärvänlig med mig också. Det slutade med att han fick flytta in hos mina föräldrar och dom andra två katterna och Nalle. Nalle älskar han, det är hans hundbrorsa och Sockan följer – så fort han får chansen – med på promenad runt kvarteret utan koppel, han springer efter och vill vara med. Sen klänger han som en apa på dom han gillar. Så gullig och fin kisse. Bästa vildkatten som numera är en vanlig huskatt.

Så jag kan inte annat än rekommendera att man adopterar hemlösa katter, de kan bli en fantastisk ny familjemedlem och gosigare än alla raskatter. Om man tvunget ska ha en raskatt så rekommenderar jag Helig Birma och Ragdoll 😉

 

0
  • Dela

Jag ljög

Inte är mitt liv över på långa vägar även utan kamera, men det kommer att bli en trist sommar tills dess att jag får tag på en ny. Eller inte trist, med tanke på allt kul jag och Emilia planerar att hitta på. Har för övrigt fått en VIP-inbjudan till ett event med 4good, men jag har inte fått någon bekräftelse än, så får se hur det blir.

Idag så är det relax som gäller efter gårdagens oplanerade joggingtur/promenad. Körde intervallträning och var ute och sprang till Gränby och hem igen. Försökte att ta det lugnt men jag gillar att ta ut mig så passade på att verkligen springa så fort jag kunde för att se om jag orkar mer nu och det gjorde jag verkligen! Känns som om man flyger när man springer fort och nästan lyfter från marken.

Vi ska cykla iväg och äta något samt gå en runda på Gränby centrum. Vi behöver inte något speciellt men jag slängde en kniv som hade börjat tappa färgen på bladet (köp inte svarta knivar…) så en ny kniv vore bra att ha då vi annars bara har en brödkniv och en kockkniv.

0
  • Dela

Mitt liv är över!



Nu har bilderna inget med inlägget att göra, men jag kan berätta att det är mitt och älsklingens grafikkort som han visar upp så fint innan det monterades i datorn. Sen har vi mitt fina Doom-monster där också, perfekt sällskap vid datorn ihop med min lilla Daenerys.

Enligt rubriken ovan så är mitt liv nu över. Vad tror ni då har hänt? Jo, min D300 kamera och mitt dyra objektiv har slutat att fungera som det ska. Objektivet fokuserar inte längre som det ska, inte på auto eller när jag fokuserar manuellt. Sen blir bilderna konstiga med kameran oavsett objektiv. Så kan jag inte laga dom så blir det inga fina bilder förrän jag har råd att köpa ett nytt kamerahus. Med tanke på vad dom kostar så blir det till nästa år 🙁

Ska försöka att lägga undan pengar varje månad så kanske jag har råd med en på avbetalning. Alltså att jag betalar in en del av priset direkt och resterande på ett år. Jag gillar inte avbetalningar men det här är min kamera! Jag känner mig död i själen utan en kamera. Och den enda som är lika bra som den jag hade är Nikon D800, titta inte på priset, ni kommer bara att säga att det inte är värt det. Jo, det är värt det! Jag älskar att fotografera och kommer alltid att göra det även om jag inte är kvalificerad att jobba med det. Man kan även filma med D800 vilket är något jag saknat på D300.

Så lyckas jag skrapa ihop till kamerahuset så får jag sen spara ytterligare till ett nytt objektiv. Men vad ska jag göra av mitt gamla kamerahus?

0
  • Dela

Valborg á la Molin-Fröjd

Oj då vad seg man kan vara ibland. Är redan 2:a maj och först nu skriver jag om Valborg. Men bättre sent än aldrig som jag brukar säga till folk som slutar blogga. Ja, jag är bitter för att bloggar jag verkligen tycker om läggs ner och det känns tomt i min läslista trots att det finns många bra kvar.

Det är lite som när folk (läs: vänner och familj) inte har facebook eller tar bort sitt konto. Jag vet att man kan ringa, sms:a och höra av sig på andra sätt, men man får ju inga bilder! Och man får – värst av allt – VÄNTA på att höra om det som hänt tills dess att vännen hör av sig. Helt fasansfullt när man nu har vant sig vid det moderna sättet att kommunicera på. Själv använder jag facebook som en slags nyhetskanal där jag följer sidor som lägger upp det senaste, tävlingar eller andra bra tips. Facebook är ju vad man gör det till helt enkelt. Följer man inga, har inga vänner eller föredrar att lägga ut pengar för att kontakta sina nära (ringa, sms eller mms) så kan man lika gärna hoppa över det. Men instagram, det ska man ha! haha

Jag följer gärna er på instagram om ni skriver vad ni heter där 😉

Man gör som man vill med sociala medier förstås, men det var väldigt tråkigt när min brorsa tog bort sitt facebook-konto. Nu får man förlita mig på hans vänner för att få se hur det går på deras resor – han var i USA i helgen – och om något viktigt händer. Eller så får jag snacka med morsan, hon brukar veta det mesta. Primitiva metoder….

Nu kom jag helt av mig. Det var ju valborg som jag skulle skriva om. Vi hade en perfekt Valborgsmässoafton. Alltså perfekt för oss då vi är såna där torrisar som inte dricker och festar. Vi satt hemma och åt god mat och mös framför en DVD med Killinggänget. Jag var trött och då jag tappat intresset för eld (pyromanvarning i mina unga dar) så skippade vi brasan eller kasen som älsklingen kallar den. En kopp kaffe och lite Halo: Combat Evolved Anniversary Co-op på det så är jag nöjd iaf.

0
  • Dela

Testperson för hudvård


Jag har blivit väldigt kunnig inom hud och hudvård på sistone, det är viktigt att hålla koll på sånt när man är nickelallergiker, har problem med akne och har andra hudrelaterade problem (bristningar och otajt hud tack vare hastig viktuppgång och viktnedgång.)

Som tur är har jag möjlighet att påverka genom att delta i olika studier eller bara genom att recensera produkter här på bloggen. Alla åsikter är mina egna och jag är så ärlig jag bara kan vara utan att bli otrevlig – vilket är lätt hänt när jag inte tycker om något…

Jag har tidigare testat Modifast, som är en bra produkt, men som kräver disciplin och att man undviker frestelser totalt. Och jag är med i olika testpaneler och appar (Ipsos, Roamler, Coop smakpanel) där jag testar och ger mitt omdöme.

Nu har turen kommit till IDUN och hudvård som jag ska testa i 4 veckor. Jag har redan använt dom i några dagar och de är minst lika bra som mina andra produkter om inte bättre för min känsliga hud.

Fick min glossybox idag och recension på den kommer snart.

0
  • Dela